Historiemedvetande har varit ett centralt begrepp i historiedidaktisk forskning sedan början av 1990-talet. Det är också prioriterat i de svenska kursplanerna i historia sedan 1994. Begreppet historiemedvetande har tidigare främst använts som ett teoretiskt ramverk på makronivå.

I avhandlingen Det osamtidigas samtidighet, historiemedvetande i svenska historieböcker under hundra år appliceras det teoretiska begreppet på ett konkret källmaterial, historieläroböcker för årskurs 9. Syftet är att analysera huruvida och hur läroböckerna uttrycker sammanhang, vilka i sin tur kan stimulera och utveckla elevernas historiemedvetande. Analysen bygger på att en mångfald av definitioner och tolkningar av begreppet historiemedvetande används, såsom berättelser, historiebruk, multikronologi, identitet, värden och progression.

Berättelser knyter på olika sätt det nuvarande till det förflutna och till framtiden. I historieläroböckerna förskjuts perspektiven från en kronologisk utgångspunkt under det tidiga 1900-talet till en genealogisk under den senare halvan. Under 1960- och 1970-talen tog berättelserna sin utgångspunkt i nuet och det förflutna användes ofta som en kontrast. I de senaste årtiondenas böcker är kronologin åter central och det nuvarande används som en referens. Sentida berättelser innehåller fiktiva berättelser som ofta knyter an till elevens samtid.

Ett konkret och tydligt exempel på hur historiemedvetande kan artikuleras är i form av multikronologi. Det innebär att det förflutna, nuet och framtiden framställs i situationer, i vilka dessa tidsdimensioner förhåller sig till varandra och där relationen blir meningsbärande.

Värdefrågor är närvarande i såväl historieskrivning som historieundervisning. I historieläroböckerna överbryggar värden olika tidsdimensioner och utgör en kontaktyta mellan nuet och en annan tid. Samtidigt kan historiska sammanhang, genom historiemedvetandet, förklara värden och hur dessa tolkades och hanterades i en annan tid.

I avhandlingen analyseras också en förväntad progression mellan läroböcker för olika årskurser och över tid. I nyare böcker för, framför allt, mellanstadiet finns en rik flora av uttryck för historiemedvetande. I de böcker som äldre elever möter förekommer detta inte lika frekvent. Sentida historieläroböcker uttrycker historiemedvetande mer frekvent än äldre böcker.

Niklas Ammert:
Det osamtidigas samtidighet. Historiemedvetande i svenska historieböcker under hundra år
Historiska institutionen, Lunds universitet
Disputation: 3 oktober 2008
Opponent: universitetsadjunkt Per Eliasson, Malmö högskola