Hög klass på utbildningar i ekonomisk historia

Sveriges utbildningar i ekonomisk historia håller en mycket hög akademisk standard. Lärarna är välkvalificerade och forskningen är internationellt erkänd. Men få studenter väljer att fördjupa sig i ämnet. Ett annat problem är att studenterna inte blir klara inom utsatt tid. Det visar en nationell utvärdering som Högskoleverket har gjort.

Utbildningarna i ekonomisk historia vid universiteten i Göteborg, Lund, Stockholm, Umeå och Uppsala håller en hög akademisk nivå och får därför godkänt i Högskoleverkets granskning. Men det finns vissa problemområden att ta itu med.

Ett problem är att få studenter fördjupar sig. Av ämnets cirka 3600 studenter studerar endast 8 procent på C- eller D-nivå. Högst andel på högre nivåer finns i Uppsala (13 procent) medan lägst andel finns i Göteborg och Umeå (4 procent). Högskoleverket uppmanar universiteten att bättre informera studenterna om vad kunskaper i ekonomisk historia kan användas till i yrkeslivet. Det kan få fler att fördjupa sig i ämnet.

Bedömargruppen konstaterar att studenternas C- och D-uppsatser håller en god standard. Men många är alldeles för omfattande vilket gör att studenterna inte blir klara inom rimlig tid. De långa uppsatserna bidrar till att prestationsgraden inom ekonomisk historia är låg – 60 procent. Det kan jämföras med riksgenomsnittet som ligger på 83 procent. Med prestationsgrad menas hur många av studenterna som tar sina poäng inom utsatt tid. Ett annat skäl till den låga prestationsgraden är att många studenter läser ekonomisk historia i väntan på att bli antagna till andra utbildningar. Högst är prestationsgraden i Umeå, 74 procent, och lägst är den i Göteborg, 55 procent.

Nationell samverkan mellan universiteten kan enligt Högskoleverkets bedömargrupp, bidra till fortsatt stark ämnesidentitet och hög kvalitet i undervisningen. Bra utbildning och forskning i ekonomisk historia är särskilt viktig idag, skriver bedömargruppen, ”i en värld där långsiktiga perspektiv har tenderat att trängas undan av kortsiktiga bedömningar”.

(2003-03-07)