Jämtland och den medeltida agrarkrisen

Ödesbölen är den jämtländska dialektala termen för ödegårdar, vanligtvis från medeltid. I sin avhandling har kulturgeografen Hans Antonson med hjälp av äldre kartor, fornminnes-inventeringar och egna fältbesiktningar gjort en översikt över dessa lämningar och identifierat en stor mängd tidigare icke uppmärksammade ödesbölen. Här redovisas också för första gången på ett samlat sätt uppmätningar av tolv jämtländska ödesbölen, flera gjorda av Antonsson själv.

Hans Antonson har också gjort arkeologiska utgrävningar på ödesbölen. Med detta grundmaterial behandlas några grundläggande frågor kring Jämtlands bebyggelseutveckling, framförallt kring vad som hände med ödesbölena efter den medeltida agrarkrisen. Hur stor var ödeläggelsen? Låg ödesbölena ur lokalklimatisk synpunkt sämre till än andra gårdar? Vad var det som förhindrade deras återuppodling? Minskade åkerodlingen i betydelse efter den medeltida agrarkrisen?

Avhandlingen omfattar fyra huvudsakliga delstudier. I den första delstudien identifierades 610 möjliga ödesbölen och ödeläggelsen beräknades vara cirka 50 procent. I den andra delstudien lades fokus på det geografiska läget där slutsatsen blev att ödesbölen kan ha lagts öde när klimatet blev kallare under 1300-talet. Den tredje delstudien behandlade medeltida åkerbruk. Genom att studera historiska kartor och detaljkartera fossila åkerspår kunde det konstateras att den årligen brukade åkerarealen minskade mellan högmedeltid och tidigmodern tid. Detta betyder troligen att att jordbruket ändrade inriktning från en dominans för åkerbruk till en dominans för boskapsskötsel. I den fjärde delstudien undersöktes huruvida ödesbölenas ägande eller nyttjande utgjorde ett hinder för återkolonisation när krisen hade avklingat. Så var inte fallet för ägandet, däremot kan så ha varit fallet för det kollektiva skogsbetet. Enligt de historiska kartorna återkoloniserades till slut ödesbölen i Jämtland ca 200 år senare än i exempelvis södra Sverige. Orsaken var troligen krig och ett försämrat klimat.

Avhandlingen avslutades med en modell över Jämtlands landskapsförändring samt en beskrivning av landskaps-förändringen. Kännetecknande för landskapets utveckling har varit bebyggelsens fluktuationer. Ödesbölena ingår i ett mönster där de koloniseras, ödeläggs, återkoloniseras och ödeläggs igen, i ett cykliskt förlopp. Landskapets öppenhet hör inte ihop med detta förlopp.

Hans Antonson:
Landskap och ödesbölen. Jämtland före, under och efter den medeltida agrarkrisen
Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet.
Disputation: 14 maj 2004.
Opponent: professor Stefan Brink, Uppsala universitet.