Jazz i Sverige de första hundra åren

I början av 1920-talet varnades det svenska folket för en ny sjukdom – jazzmusik. Men jazzbacillen gick inte att hejda. Många svenskar gillade att dansa till och lyssna på den exotiska musiken från USA, melodiskt och rytmiskt så annorlunda.

Redan i slutet av 1920-talet spelades jazz med en inhemsk touch av Folke ”Göken” Anderssons Paramountorkester och på 1930-talet lät den populära ”hot”-dragspelaren Nisse Lind inte särskilt amerikansk ens när han spelade importerade låtar. På 1940-talet blev klarinettisten Åke ”Stan” Hasselgård ett världsnamn i internationella jazzkretsar.

På 1950-talet skapade barytonsaxofonisten Lars Gullin ett helt eget tonspråk, ”coolt” men varmt och på 1960-talet gjorde pianisten Jan Johansson jazz av svenska folkvisor men blev också uppmärksammad för avantgardistiska storbandskompositioner. Och så har det fortsatt, in i vår tid. Den svenska jazzhistorien med sina intressanta personligheter har efterlämnat en storslagen musikskatt.

Jan Bruér har skrivit om svensk jazz sedan mitten av 1950-talet och har tillsammans med radiomannen Bengt Nyquist svarat för skivserien Svensk Jazzhistoria i elva volymer. Han har även skrivit doktorsavhandlingen Guldår och krisår. Svensk jazz under 1950- och 60-talen.

Boken Jazz i Sverige. De första hundra åren är baserad på Bruérs texter till skivserien, kompletterat med 1980- och 1990-talsmaterial. Här finns den svenska jazzhistorien kronologiskt skildrad, med många citat ur jazztidskrifter år för år mellan 1920 och 1999, med en viss snegling på åren närmast före och därefter.

Jan Bruér:
Jazz i Sverige. De första hundra åren
Ejeby Förlag
Utkom 2025