Kärnsäkerhetens historia

Vatten krävs för att producera kärnenergi och förhindra olyckor. Eftersom lättvattenreaktorer alltmer ses som en lösning för att uppnå en hållbar energiomställning och bekämpa klimatkrisen är det viktigare än någonsin att undersöka vilka risker användningen av vatten för kärnkraftsproduktion innebär. Teknikerna som används för att hantera allt vatten och ånga för att förhindra större kärnkraftsolyckor – tryckkärl, ånggeneratorer, rör, ventiler och pumpar – har dock inte fått mycket uppmärksamhet från historiker, STS- forskare och risksociologer. Avhandlingen Streams, steams, and steels studerar ur ett historiskt perspektiv hur dessa komponenter och deras risker hanterades och styrdes av nationella och internationella aktörer.

Med hjälp av arkivkällor från Sverige, USA, Frankrike och flera internationella organisationer, samt intervjuer, presenterar denna avhandling en ny, långsiktig historia om kärnsäkerhet, som går tillbaka till ursprunget för riskhantering kring vatten och ånga under 1800-talet. Ett sådant historiskt perspektiv på riskreglering av kärnkraft ger två viktiga insikter. För det första innebar användningen av vatten- och ångteknik i kärnreaktorer att en ny typ av risker uppstod. Dessa ”ambi-nukleära risker” är en hybrid av äldre ångrisker, som läckage, brott eller explosioner, och nya risker för strålning och kontaminering. För det andra, mellan 1950- och 1980-talen skapades system i USA, Frankrike och Sverige för att reglera dessa risker. Till en början, under 1950-talet, tillämpades icke-nukleära ångbestämmelser direkt på de första kärnkraftverken.

Men i takt med att kraftverken blev större, olyckor inträffade och kärntekniken blev alltmer kontroversiell skapades ”ambi-nukleära riskregimer” för att anpassa eller ”nuklearisera” de äldre bestämmelserna. De omfattade nya säkerhetsåtgärder och metoder som var inriktade på att förhindra radioaktiva utsläpp, men samtidigt mobiliserade de äldre tekniker, institutioner, kunskaper och idéer med anknytning till termisk hydraulik och metallurgi. Ambi-nukleära riskregimer utvecklades av en mängd olika historiska aktörer genom förhandlingar om gränser mellan ”nukleär” och ”icke-nukleär” kunskap, komponenter, risker och regleringar. Privata eller halvprivata ingenjörsorganisationer spelade en särskilt viktig roll i detta sammanhang.

Avhandlingen visar således att kärnkraftsäkerhet har blivit kärnteknisk eller nukleär som ett resultat av en transnationell och långsiktig process som i hög grad bestämdes av äldre icke-nukleära vatten- och ångregimer. Resultaten av denna avhandling bidrar till pågående vetenskapliga debatter om risk, kärnteknik och vatten inom teknikhistoria, miljöhistoria, STS och risksociologi.

Avhandlingens viktigaste bidrag är att den har vidgat den tidsram med vilken kärnkraftsrisker traditionellt har studerats. Den har utmanat dominerande uppfattningar om kärnkraft som innovativ eller exceptionell, och istället kopplat frågor om kärnkraftsrisk till längre historiska utvecklingar inom vattenhantering och industrialisering. Detta visar på betydelsen av historiska omständigheter för att skapa nya risker och förhindra (kärnkrafts)katastrofer.

Siegfried Evens:
Streams, steams, and steels. A transnational history of risk regulation in nuclear power plants (1850–1985)
Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad, KTH
Disputation: 3 maj 2024

Kärnsäkerhetens historia

Annonser

Dagens datum

Följ oss

Facebook

Twitter

Instagram

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Kärnsäkerhetens historia

Fler artiklar

Handelsmännens dygd var en väg till makten

Digitala visningar av kulturarv når sällan en bred publik

Bestraffningssystemet i de svenska läroverken 1905–1961

Matkris under krig fick staten att agera

Annonser

Dagens datum

Följ oss

Facebook

Twitter

Instagram

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!