Kläder och social ordning i Reval 1600–1700

Avhandlingen Dress matters. Clothes and social order in Tallinn, 1600–1700 fokuserar på den komplicerade relationen mellan kläder och den sociala ordningen i det tidigmoderna Europa. Fokuset ligger på kläder eftersom klädsel har spelat en viktig om än osynlig och självklar roll under hela historiens gång. Som ett exempel på materiell kultur är kläder särskilt lämpade för studier av människors vardagsliv, eftersom de används av alla i samhället – även de fattigaste. Kläder täcker den nakna kroppen, samtidigt som de döljer, accentuerar och modifierar den och dessutom utgör en materiell gräns mellan människor och deras yttre värld. Av alla materiella ägodelar är det kläderna som alltid syns. Människor bär kläder under större delen av sina liv både hemma och i offentliga miljöer, vilket möjliggör visuella yttranden om bäraren på ett sätt som andra materiella ägodelar som möbler eller böcker inte gör. Slutligen, både i tidigare samhällen och idag, har kläder och utseende varit föremål för olika typer av kontroll, och av detta kan vi lära oss hur människor och deras kläder förväntades att förhålla sig till varandra.

Tallinn (Reval), om än inte en metropol i västeuropeisk mening, är en utmärkt plats för en studie av tidigmodern materiell kultur på grund av dess sociala hierarki och geografiska position. Staden, med sina knappt 9000 invånare, tillhörde Sverige mellan 1561 och 1710 och befann sig på gränsen mellan öst och väst. Dess befolkning var multietnisk, bestående av tyskar, svenskar, finländare, ryssar, lokalbefolkningen och många andra. Det var en stad där många människor kategoriserades hierarkiskt utifrån medlemskap i en av stadens fyra korporationer. Där det finns en teoretiskt väl uttalad social hierarki är skillnader baserade på utseende av grundläggande relevans. Där den sociala hierarkin är teoretiskt stark, blir skillnader baserade på utseende – och i förlängningen det man har på sig – mycket viktiga. Ett annat skäl som talar för 1600-talets Tallinn är det typiska narrativet om en konsumtionsrevolution som ägde rum i England under 1700-talet. Senare forskning har ifrågasatt begreppet genom att till exempel lyfta fram att förändringarna skedde under flera århundraden och att det fanns flera olika sätt att konsumera kläder, till exempel genom andrahandsmarknader, lån, stöld osv. Ett annat problem med idén om en revolution är att den påstådda förändringen mot en modern typ av önskan att äga fler och olika saker ofta är ganska svårt att bevisa baserat på tillgängliga källor. Det som hände i Tallinn på 1600-talet är värt att kännas till eftersom det hjälper att ifrågasätta narrativet om de unika utvecklingarna i Västeuropa.

Eftersom kläder är ständigt närvarande i människors dagliga liv är det inte förvånande att information om deras materiella kvalitéer och pris, samt hur de skaffades, värderades och användes finns i en mängd olika källor. Avhandlingen hämtar information från ett flertal olika källor som hittills har till stor del använts isolerat från varandra. De fyra huvudsakliga källorna som avhandlingen baseras på är överflödsförordningar, bouppteckningar, testamenten och domstolsmaterial, men även brev, suppliker och rådsprotokoll kommer till användning för att stödja narrativet. Genom att använda fyra olika typer av källor är det möjligt att undersöka relationen mellan kläder och social ordning både ”uppifrån” och ”nerifrån” – utifrån makthavarnas perspektiv samt utifrån människornas vardagspraktiker. De ovannämnda källorna utgör ett mångsidigt källunderlag, vilket i sin helhet kan ge oss en detaljerad och rik inblick i den komplexa relationen mellan kläder och social ordning i 1600-talets Tallinn.

Avhandlingen visar hur komplext samspelet mellan kläder och den sociala ordningen var i Tallinn under 1600-talet. Även om den sociala hierarkin skulle skapas och visualiseras på ett visst sätt på den normativa nivån, fanns det egentligen ingen överenskommelse vare sig på den normativa eller på den vardagliga nivån om vilka grupper ordningen bestod av och hur de grupperna stod i relation till varandra. Faktum är att det korporativa samhället i Tallinn inte bara bestod av fler grupper än rådsmedlemmar, köpmän och hantverkare med sina respektive hushåll utan att även gränserna mellan olika definierbara grupper kunde vara flytande och förhandlingsbara i verkligheten. Faktorer som spelade roll för hierarkiska samhällsrelationer innefattade inte bara medlemskap i en av de fyra korporationerna utan också etnicitet, kön, ålder, civilstånd, yrke, tid och rum. En social gränsdragning som var avgörande i ett visst sammanhang kunde vara underordnad en annan typ av gränsdragning i andra sammanhang. I interaktionen mellan människor producerades därmed komplexa och ibland motsägelsefulla hierarkier.

Eftersom förhållandet mellan kläder och social ordning aldrig formulerades på bara ett sätt i lagstiftningen, klargör avhandlingen också exakt hur sociala distinktioner skulle översättas till klädernas utseende och deras sociala lämplighet. Det fanns vissa stabila element under 1600-talet, framför allt tygets kvalité (och också dess pris) och olika typer av accessoarer som dekorerade kläderna. Grundtanken var att tygets beskaffenhet och dekoration berodde på personens position i den sociala hierarkin. En närmare analys avslöjade emellertid att systemet var oändligt mer komplext. Eftersom en persons plats i den sociala hierarkin var ett resultat av olika faktorer som vägdes mot varandra, så skulle den positionen visualiseras genom ett intrikat samspel av olika materiella aspekter som tyg, accessoarer och deras plats på klädesplagget, men positionen visades även genom när och var specifika kläder skulle bäras. Den grundläggande förmågan hos kläder att skapa åtskillnad ifrågasattes aldrig, men vilka grupper som skulle skiljas åt genom utseenden och genom vilka materiella faktorer förändrades kontinuerligt under 1600-talet. Därmed visar avhandlingen att växelverkan mellan kläder och social ordning var så komplicerat eftersom det inte bara fanns en utan två rörliga delar av idealen om social läsbarhet – kläderna och själva sociala ordningen.

Undersökningen om förhållandet mellan social ordning och kläder på den vardagliga nivån visar att kläderna skapade skillnad i verkligheten men på ett oförutsägbart sätt som ofta stod i spänning med den diskursiva idealen om hur det hierarkiska samhället skulle organiseras. Enligt lagstiftningen var de tre viktigaste materiella markörerna siden, päls och accessoarer. Jämförelsen mellan lagstiftningen och bouppteckningarna visade att medan päls inte skapade någon skillnad mellan människor i vardagen, gjorde de två andra det men på olika sätt än de som fastställts i lagstiftningen. Det tyder på att kläderna skapade nyanserade skillnader i verkligheten men att den resulterande ordningen inte alltid överensstämde med den ordningen som fastställdes av lagstiftningen. Dessutom kunde kläderna i verkligheten också försvaga den hierarkiska ordningen. Människorna använde kläder ofta som förmedlare av komplexa emotioner och sociala relationer. Dessa praktiker krockade inte sällan med det som var lagligt, förväntat eller vanligt och komplicerade därmed den diskursiva idealen om en hierarkisk ordning. Oavsett om ett plagg gavs som lön eller som arvegods, lämnade vissa människor oproportionerligt fina plagg till dem som inte lagligen kunde bära dem i offentliga sammanhang eller oproportionerligt stora mängder kläder till dem som inte borde ha ärvt dem. Det fanns inte ett föreskrivet sätt för människor att förhålla sig till sina kläder, vilket vittnar om hur kläder aktivt kunde bekräfta den tidigmoderna ordningen eller undergräva det.

Sammanfattningsvis ifrågasätter avhandlingen Dress matters uppfattningen om konsumtionsrevolutionen, eftersom kläder i 1600-talets Tallinn till stor del trotsar våra ansträngningar att se dem som en del av ett okomplicerat framstegsnarrativ. Tallinn, om än ett ojämlikt och hierarkiskt samhälle, var knappast statisk. Trots den ogynnsamma ekonomin i 1600-talets Tallinn fanns både viljan och förmågan att skaffa dyra och estetiskt tilltalande kläder som inte var rent funktionella, och detta inte bara bland den sociala köpmanseliten. Dessutom var Tallinns modetrender inte på något sätt grundläggande annorlunda än i Västeuropa. Det finns också bevis på betydande variation i fattiga människors konsumtionsstrategier; dessutom ser man olika strategier vad gäller önskan att ha kläder efter det senaste modet eller tvärtom, att medvetet undvika att spendera alltför mycket på kläder. Situationen kompliceras av det faktum att det förutom individuellt val eller önskan efter specifika kläder fanns andra faktorer som styrde människornas strategier, såsom idéer om social anständighet, grupptillhörighet och familjeplikt. Föreställningen om att det fanns en modemedveten elit och en passiv massa av fattiga människor som följde modets nedsippring gör därför inte rättvisa mot stadens dynamiska stadssamhälle. Tallinns exempel uppmanar oss därför att både omvärdera större berättelser om ekonomisk välfärd och materiell förändring, samt att fråga oss om det är så att en rik materiell kultur nödvändigtvis behöver vara en innovationskultur. Det kan också finnas dynamiska konsumtionspraktiker i samhällen som präglas av ekonomisk stagnation och en hög grad av social ojämlikhet.

Astrid Pajur:
Dress matters. Clothes and social order in Tallinn, 1600–1700
Historiska institutionen, Uppsala universitet
Disputation: 5 juni 2020