Kontroll ersatte tillit när de politiska ederna förändrades
En avhandling i historia visar hur utvecklingen från att muntligt svära eder till en skriftlig politisk kultur på 1600-talet också förändrade förutsättningarna för edsvärandet. Från att tidigare ha varit något som skapat tillit mellan parterna blev de skriftliga dokumenten något som snarare användes för att kontrollera undersåtarna.
Att svära eder, regent och undersåtar emellan, har varit en viktig politisk institution i historien. Eden har ofta setts som ett kontrakt där en kung utlovade beskydd i utbyte mot lydnad och skatteintäkter, men detta synsätt ifrågasätts nu i en avhandling vid Göteborgs universitet.
– Jag argumenterar istället för att eden snarare syftade till att skapa tillit mellan parterna i en politisk relation, även om element av ovisshet alltid kvarstod. Genom att analysera hur eder har använts och hur ovissheten hanterats vid kröningar, krig, uppror och riksdagar undersöker jag hur och varför edsanvändningen förändrades under åren 1520-1718, säger doktoranden Sari Nauman.
Resultaten pekar på att etablerandet av en skriftlig kultur på 1600-talet i grunden förändrade förutsättningarna för den politiska relationen. Eder svors nämligen muntligt, och var beroende av ett personligt möte för att åstadkomma tillit.
– I mötet kunde parterna då försäkra sig om varandras ärlighet och uppriktighet genom att bedöma inte bara ord, utan även gester, intonation och rörelsemönster. Eftersom politiken länge byggde på just muntliga möten var ederna väl anpassade för en sådan politisk kultur.
Skriftliga dokument möjliggjorde en ökad kontroll över undersåtar trots stora avstånd. De gav också kontinuitet och likformighet. Ederna följde denna utveckling, och blev alltså i högre grad skriftliga, likformiga och användes för att kontrollera snarare än för att skapa tillit.
Kontroll och tillit kan förstås som två sätt att hantera ovisshetens problem, eftersom båda ger större säkerhet i en relation. De riskerar däremot att utesluta varandra. Om en part försöker etablera större kontroll inom en relation som karaktäriseras av tillit, kan tilliten bli lidande eftersom motparten uppfattar försöket som misstro, menar Sari Nauman.
– När ederna började användas för att kontrollera förlorade de sin tillitsskapande egenskap. Samtidigt utvecklade den framväxande statsmakten flera parallella instrument för kontroll, och ederna visade sig mindre lämpade än andra. Allteftersom minskade därför användandet av såväl muntliga som skriftliga eder: kontroll konkurrerade ut tillit.
Avhandlingens resultat kan förklara varför eder åter börjar användas inom många stater, då flera undersökningar pekar på en pågående tillitskris. Ederna används helt enkelt för att återupprätta tilliten.
– Om förfarandet istället görs skriftligt finns det dock en tendens att det uppfattas som ett kontrollförsök snarare än som ett tillitsskapande instrument, och att det således leder till misstro snarare än tillit, säger Sari Nauman.
Sari Nauman:
Ordens kraft. Politiska eder i Sverige 1520-1718
Institutionen för historiska studier, Göteborgs universitet
Disputation: 6 oktober 2017
