Kvinnliga sfärer i 1800-talets högreståndskultur

Systrarna Marie Charlotte, Adolfina Ulrika, Jacquette Elisabet och Carolina Tersmeden levde mellan 1791 och 1881. I hundratals brev till vänner och släktingar berättade de om sina liv. De förestod hushållet, ledde tjänarna i deras arbete, tog emot och avlade visiter, bedrev välgörenhet och uppfostrade och utbildade barn. De köpte och sålde både körsbär och värdepapper och bistod sina vänner när de befann sig i knipa. När de äkta männen var frånvarande drev de järnbruken och såg efter gårdarna.

Etnologen Marie Steinrud har i sin avhandling analyserat material av och om systrarna Tersmeden. Genom att följa dem genom deras liv – från vaggan till graven – och studera de fyra systrarnas liv via fyra teman (umgängeslivet, vänskapen, arbetslivet och hemmet) belyses frågan om uppdelningen mellan det offentliga och det privata. Den gemensamma nämnaren utgörs av interaktionen med andra och därmed blir det möjligt att frilägga hur det offentliga och det privata spelade in i kvinnornas liv. Fanns det en typiskt ”kvinnlig” sfär dit män sällan eller aldrig blev insläppta? Existerade det även på liknande sätt en manlig värld, förbehållen männen?

Män och kvinnor umgicks med varandra men inte utan restriktioner. Männen hade möjlighet att utöka sitt umgänge genom att besöka platser utanför hemmet och dess absoluta närhet. Kvinnorna var däremot beroende av det som umgängesarena. I hemmen umgicks de med sina mäns affärsbekanta och deras fruar och döttrar. Här tog man emot arrendatorerna och deras familjer och ordnade plats för släktingars barn och ungdomar. Kvinnorna förväntades ta del i visiterna och representera sin familj i det viktiga nätverksbygge som sällskapslivet underhöll.

Genom att skapa sig utrymmen inom de ramar som omvärlden satt upp kunde kvinnorna skapa sig offentliga arenor, arenor som ofta förbisetts eller vars betydelse reducerats. Genom att beskära kvinnors rörelsefrihet (och då inte bara den fysiska) upprätthölls könsskillnaderna. Kvinnor hade inte tillgång till samma arenor som män och kom därför inte i kontakt med tidens politiska och samhälleliga frågor. Samtidigt kunde de genom att skapa utrymme i hemmen föra diskussioner kring politik, konst, litteratur och musik. Inte minst den så ofta omtalade salongskulturen är ett tydligt exempel på detta. Här fick hemmet en mer offentlig karaktär när föredragshållare och prominenta gäster bjöds in för att dela med sig av sina tankar. Dock var hemmet fortfarande en arena med restriktioner och vem som helst hade inte möjlighet att ta del av det som skedde där. För kvinnornas del handlade det mycket om en offentlighet som osynliggjorts – och osynliggörs. Denna dolda, svårdefinierade, offentlighet är värd att synliggöras.

Marie Steinrud:
Den dolda offentligheten. Kvinnlighetens sfärer i 1800-talets svenska högreståndskultur
Institutionen för kulturantropologi och etnologi, Uppsala universitet
Disputation: 7 maj 2008
Opponent: professor Inger Lövkrona, Etnologiska institutionen, Lunds universitet