Kvinnornas ställning i missionen

År 1876 kom de första missionärerna från Svenska Kyrkans Mission till Natal. Helgelseförbundet och Fribaptistsamfundet startade missionsarbete i slutet av 1880-talet och början av 1890-talet. I alla dessa svenska missioner dominerade kvinnor i missionärskåren. Karin Sarja har studerat de kvinnliga missionärernas ställning inom missionen och hur de arbetade med befolkningen.

Under 1800-talet påbörjade svensk mission sitt arbete i området Natal och Zululand (nuvarande KwaZulu/Natal). Vid alla missionsstationer dominerade kvinnorna i antal. I sitt avhandlingsarbete har Karin Sarja studerat situationen för alla de trettiosex kvinnliga missionärer som arbetade inom de tre svenska missionsorganisationer som fanns i Sydafrika mellan åren 1876 och 1902.

De kvinnliga missionärernas ställning var olika i de tre svenska missionerna. I Svenska Kyrkans Mission benämndes varken ogifta eller gifta kvinnor för missionärer. Den ogifta kvinnan kallades t.ex. missionsarbetare. Den gifta kvinnan var inte ansedd som missionär utan hon skulle framförallt vara maka, moder och husmoder. I sin avhandling betraktar Karin Sarja dock både ogifta och gifta kvinnor som missionärer eftersom de har arbetat med uppgifter i missionen. Kvinnorna arbetade framförallt i skolor, barnhem och med sjukvård. De hade inte rösträtt i missionärskonferensen och de kunde inte själva ansvara för någon missionsstation. De var formellt underordnade manliga missionärer. Men bilden av deras arbete har modifierats och i forskningsmaterialet är det tydligt att kvinnorna gick till zulubyar för att förkunna och undervisa om Guds ord.

I Helgelseförbundet och Fribaptistsamfundet var de första missionärerna i Sydafrika just ogifta kvinnor. De föregicks inte av några manliga missionärer utan var först på plats för att bygga upp missionsarbetet. I Helgelseförbundet gav bl.a. eskatologiska motiv (man väntade på Jesus återkomst) möjlighet för kvinnorna att förkunna och arbeta mycket självständigt eftersom tiden ansågs knapp och det var bråttom att nå så många som möjligt med evangelium. I Helgelseförbundet kunde därför kvinnor själva ansvara för missionsstationer och de hade också rösträtt i missionärskonferensen. I Fribaptistsamfundet var två ogifta kvinnor de första missionärerna i Natal. Inom Fribaptistsamfundet är det spännande att notera inkonsekvensen i att man i Sverige tog ställning mot kvinnors predikande samtidigt som kvinnorna tilläts resa till Sydafrika som missionärer och där förkunna Guds ord.

Genusfrågor i kyrkor och samfund är ständigt aktuella. Genom Karin Sarjas forskning görs ny kunskap om en del kvinnors insatser i kyrkor och deras missionsarbete tillgänglig. Kvinnor har varit i majoritet i svensk mission, redan vid sekelskiftet 1900, och de är så än idag.

Karin Sarja:
”Ännu en syster till Afrika”. Trettiosex kvinnliga missionärer i Natal och Zululand 1876–1902
Teologiska institutionen, Uppsala universitet
Disputation: 30 november 2002
Opponent: professor Jarle Simensen, professor i historia vid universiteten i Oslo och Trondheim