Kyrkborgar – försvar och förvar

Västergötlands museum
11 juni – 9 oktober 2022

Kyrka och borg – är det inte två motsatser? Eller kanske tänker du på Martin Luthers psalm ”Vår Gud är oss en väldig borg”?

När Luther diktade menade han de troendes gemenskap och inget skyddsrum. Men 1500-talet var ett oroligt sekel då många tog sin tillflykt till byns säkraste byggnad, kyrkan. I Transsylvanien tog man skydd mot de expanderande turkarna, i Skandinavien mot härjande danska och svenska legoknektar.

Än i dag finns mången gammal kyrkport med kulhål och inmurade kanonkulor som dansken sägs ha skjutit. Men det betydde inte att den medeltida stenkyrkan var menad som försvar, även om den kunde se nog så ointaglig ut med sina tjocka murar och högt sittande små fönster. Det var socknens säkraste byggnad där man kunde barrikadera sig, men inte så lätt att försvara.

Var gränserna går för vad som gör en kyrka till en försvarskyrka, ett befäst Gudshus, har debatterats lika länge som det forskats om kyrkor.

Utställningen på Västergötlands museum i Skara en mångberest vandringsutställning som tar besökarna med till det mytomspunna Transsylvanien i Rumänien. I ett unikt kulturlandskap där många folkgrupper samsats genom tiderna finns Europas största koncentration av medeltida kyrkborgar. I orostid var kyrkborgen ett samhälle i miniatyr med bageri, skola, förråd med mera. Men de fantasieggande kyrkborgarna är ett hotat kulturarv eftersom den tyska minoritet som byggde och brukade dem nästan helt försvunnit.

Även i Skandinavien befästes en del kyrkor, inte minst på Öland och Bornholm. Kanske syftade det kända tornet i Husaby också till försvar? Kyrkorna användes till mycket, många bär spår av att ha använts inte bara för gudstjänst utan också som magasin, bostad, mötesplats och verkstad.

Vandringsutställningen om Transsylvaniens kyrkborgar är producerad av Stiftung Kirchenburgen i Rumänien i samarbete med Technische Universität Berlin och kompletterad med en skandinavisk del i samarbete med Västergötlands museum.