I forskningen kring den medeltida och tidigmoderna svenska länsförvaltningen har det länge saknats en systematisk undersökning av perioden 1434-1520. Samtidigt har man som regel framhållit Sturetiden (1470-1520) som en period då förläningsfrågor stod i fokus för den inrikespolitiska utvecklingen. Man har också tecknat bilden av en länsförvaltning som innebar att kronan i ökande grad själv tog hand om skatteinkomsterna snarare än att dessa genom decentralisering förlänades till rikets främsta män. Senmedeltidens regenter skulle enligt detta synsätt genom en försiktig centralisering ha berett vägen för Gustav Vasas starka kungamakt. Den teoretiska utgångspunkten i dessa resonemang är att bara en centraliserad statsmakt med kontroll över budgeten kan karaktäriseras som en stark statsmakt.

Undersökningen syftar till att fylla den kronologiska luckan i forskningen om länsförvaltningen i det medeltida Sverige. Länsfördelningen mellan krona och läntagare i hela det svenska riket mellan 1434 och 1520 kartläggs. Undersökningen pekar mot att senmedeltiden ingalunda uppvisar några otvetydiga tendenser till centralisering och att i den mån sådana förekommer så har det varit fråga om kortvariga lösningar på akuta utrikespolitiska problem. Istället domineras länsförvaltningen av förläningar. Skatteinkomster gick i de flesta delar av riket, med undantag för Stockholms län, Åbo län och spridda delar av Småland och Norrland, till stormän och rådsmedlemmar som ersättning för tjänst.

På grundval av det resultatet förs även resonemang kring centralmaktens ställning under senmedeltid. Den generösa förläningspolitik som undersökningen klarlagt ses här inte som liktydigt med en finansiellt svag centralmakt. Snarare är det fråga om en fullt rationell kostnadsbesparing som centralmakten åstadkommit inom ramen för det feodala systemet. Därvidlag framstår kronans länsförvaltning under senmedeltiden som en förenklad snarare än en decentraliserad länsförvaltning.

Dag Retsö:
Länsförvaltningen i Sverige 1434-1520
Ekonomisk-historiska institutionen, Stockholms universitet
Disputation: 30 januari 2009
Opponent: fil.dr Mats Hallenberg, Historiska institutionen, Stockholms universitet