Läsarna som brände böcker

På 1840-talet växte erikjansarrörelsen fram ur läseriet. Läsare kallades de som deltog i den folkliga väckelse som uppstod under mitten av 1700-talet. De fick sitt namn genom att de flitigt studerade de kristna texterna för att söka sanningen. Ledare för erikjansarrörelsen var Erik Jansson. De kom snart i konflikt med det svenska samhället och erikjansarna beslutade att lämna landet. Cecilia Wejryd berättar om rörelsen och dess öde i sin avhandling.

Erikjansarrörelsen växte fram i 1840-talets Sverige. Rörelsen uppstod i mötet mellan läseriet i Gävleborgs län och lekmannapredikanten Erik Jansson från Österunda, då i Västmanlands län.

Till en början var Erik Jansson och majoriteten av hans anhängare läsare och läsarnas nätverk bidrog till spridningen av Janssons förkunnelse. Dogmatiska motsättningar ledde dock snart till ett ömsesidigt avståndstagande mellan Jansson och etablerade läsargrupper.

Erikjansarrörelsens teologiska särdrag var dess antilutherska och kompromisslösa hållning med krav på de omvändas syndfrihet och fullkomlighet i detta liv som främsta uttryck. Jansson påstod sig vara upplyst av Anden och förkastade allt efter-bibliskt teologiskt tänkande. Detta ledde anhängarna att år 1844 i offentliga bokbål bränna uppbyggelseböcker, kyrkans antagna böcker, Sveriges lag och bearbetat bibelord.

Väckelsen kring Jansson överskred gränser, hotade traditionella strukturer och skapade konflikt i lokalsamhället. På central nivå var man inledningsvis mer tolerant. Omgivningens motstånd blev dock allt mer samstämmigt. År 1845 inleddes rättsprocesser mot fyra ledande erikjansare där den yttersta påföljden kunde bli landsförvisning. Erikjansarledarna fattade då beslut om emigration.

I förkunnelsen framställde erikjansarledarna den planerade utvandringen som en parallell till Israels uttåg ur Egypten. Att i tro delta påstods vara en frälsningsavgörande bekännelsehandling. På prärien i staten Illinois byggde de sedan sitt nya samhälle, ett självförsörjande och oberoende Biskopskulla, Bishop Hill. Kolonin i Bishop Hill gavs en eskatologisk betydelse, som det nya Jerusalem. Erikjansarnas emigration intar därmed en unik plats i svensk-amerikansk emigrationshistoria.

Hushållet var den etablerade struktur som blev avgörande för spridningen och organisationen av erikjansargruppen. Gruppen och senare kolonin organiserades som ett storhushåll där andligt och ekonomiskt ledarskap var förenat. Ledaren beskrev sig själv och sin hustru som gruppens andliga föräldrar med närmast oinskränkt makt över anhängarna.

Erikjansarrörelsen växte fram i skiftet mellan ett mer enhetligt samhälle och ett samhälle med modernare drag av mångfald, individualism och sfärtänkande. Gruppen var en reaktion mot dessa moderna drag vilka samtidigt utgjorde förutsättningen för dess framväxt. Genom att närgånget beskriva en extrem religiös grupps framväxt och drivkrafter till förändring, belyser Cecilia Wejryd enhetssamhällets upplösning.

Cecilia Wejryd:
Läsarna som brände böcker. Erik Jansson och erikjansarna i 1840-talets Sverige
Teologiska institutionen, Uppsala universitet
Disputation: 22 november 2002
Opponent: professor Anders Jarlert, Teologiska institutionen, Lunds universitet