Frälsesläkterna dominerade det svenska kungadömet i kraft av privilegier, börd, gods samt deras kontroll över ämbeten och län. Gruppen genomgick en social "stängningsprocess" som påbörjades redan mot slutet av 1200-talet och fortsatte under de följande seklen. Detta innebar att den som helhet skiljdes ut från det övriga samhället genom att privilegier och skyldigheter reserverades för dem. Dessa blev sedan exklusiva för frälset och gruppen exkluderade andra från att uppnå dem. Processen verkade dock även internt genom att frälset genomgick en stratifiering där de högre skikten såg till att reservera vissa fördelar för sig själva.

Thomas Småberg vill förklara hur två släkter innehaft dessa ämbeten genom direkta medlemmar i över 100 år när ämbets-innehavaren enligt lagen skulle väljas till sin post. Dessa släkter hade tillgång till vissa medel för att bygga upp, upprätthålla och förmedla denna maktställning genom generationerna. Avhandlingen vill förklara detta genom de sociala nätverk som frälset ingick i. Dessa nätverk bestod av släktskap, herre–vasallrelationer och vänskap.

Tidigare forskning har fokuserat sig på äktenskapsallianser för att förklara hur frälset innehade sin position. Småberg hävdar att dessa inte kan ses isolerade från de övriga sociala relationer frälset ingick i. Herre–vasallrelationer och vänskap användes för att bygga upp de nätverk som existerade. Frälsets förbindelser var mångfasetterade och överlappande och de kompletterade även varandra. Den tidigare forskningen har också främst undersökt de högre skikten av frälse. Avhandlingsförfattaren ställer istället mellanskikten och de lägre skikten av frälse i centrum. Det fanns ett livskraftigt mellanskikt av frälse som levde och verkade i lokalsamhället. Det var dessa som innehade det viktiga häradshövdingeämbetet.