Nordiska sjuårskriget 1563–1570

Nordiska sjuårskriget 1563–1570 är det längsta och mest förödande kriget mellan Sverige och Danmark i historien. Det banade väg för alla de senare krigen mellan länderna, och kom att drastiskt påverka inte bara den svenska och danska historien utan hela Östersjöområdets utveckling.

Katarina Harrison Lindbergh skriver i boken Nordiska sjuårskriget 1563–1570 kronologiskt men med tematiska utvikningar. Man får följa kriget från år till år och se det utvecklas. Inledningsvis trodde huvudmotståndarna, Sveriges Erik XIV och Danmarks Fredrik II, att allt skulle vara över på några få månader. Efter en tid insåg de att så inte skulle vara fallet. Långsamt försämrades allt på grund av kriget: ekonomin, folkhälsan, moralen, truppernas humör, jordbruket. Hela samhällsutvecklingen avstannade, med undantag för det som rörde det militära. Under detta krig byggdes flottor och inhemska arméer upp på ett helt nytt sätt. De blev större, bättre rustade och mer professionella. Följden blev att kriget kunde föras betydligt längre och hårdare – på bekostnad av allt annat.

I händelsernas nav befinner sig kungarna och kusinerna Erik och Fredrik. Deras mödrar var systrar, och i en annan situation hade de kanske tyckt om varandra. Erik och Fredrik var dock väldigt olika som personer, och deras olikheter påverkade kriget på ett högst påtagligt sätt. Fredrik var en social succé. Vart han än kom blev han omtyckt och skaffade vänner för livet. Tack vare detta fick han lätt allierade på kontinenten och hade män att lita på i alla led. Men han var inget snille, och hade svårt att läsa och skriva. Därför blev han aldrig den lärda renässansfurste som Erik lyckades bli. Erik, som hade svårt att skapa vänskapsband och lätt gjorde sig till fiende med människor, talade flera språk, komponerade musik, målade och lade upp imponerande planer för hur kriget skulle skötas och drivas till seger. Hans krigsplaner var oklanderliga, men utan stöd utifrån och utan pålitliga män i ledande positioner var de dömda att misslyckas.

Nordiska sjuårskriget är både bortglömt och ihågkommet. Efter sju år fanns två förlorare. Ingen ville minnas förlusterna och nederlagen. Det slutade med freden i Stettin, en fred så dålig att det snart blev nya krig. Detta är också kriget då Ronneby blodbad äger rum, då Daniel Rantzau plundrar hela södra Sverige och då domkyrkan i Hamar bränns av svenska trupper. Detta är Sturemordens krig, det krig då en svensk statskupp genomförs och då den danska flottan sjunker i den största fartygskatastrofen någonsin på Östersjön. Här finns snapphanar, häxor, lärda män, modiga kvinnor, kärlek, svek, nöd, liv och död.

Katarina Harrison Lindbergh är författare och föreläsare, med studier i ämnen som historia, litteraturvetenskap och nordiska språk bakom sig. Hon har tidigare arbetat som gymnasielärare i historia och svenska. Hon har tidigare skrivit flera historiska fackböcker, däribland Nordisk mytologi från A till Ö samt tillsammans med Dick Harrison 101 föremål ur Sveriges historia. Utöver detta har hon skrivit artiklar för tidskrifterna Populär Historia, Militär Historia och Språktidningen.

Katarina Harrison Lindbergh:
Nordiska sjuårskriget 1563–1570
Historiska Media
Utkom 2020