Ola Ullsten tillhörde den generation unga liberaler som på 1960-talet förnyade Folkpartiets politik och bland andra drev frågor inom jämställdhetsområdet som då var kontroversiella; utbyggnad av barnomsorgen, lika lön och särbeskattning. Politiken inspirerades av Eva Moberg och kom senare att bli verklighet. 

I Så blev det beskriver Ola Ullsten engagemanget för familjepolitiken och den föryngringsvåg inom Folkpartiet som ledde fram till att unga medlemmar fick ökat inflytande över politiken, som till exempel Per Ahlmark, Ingemund Mundebo och Gabriel Romanus. De unga liberalerna stred också för ökat bistånd och var aktiva i kampen för mänskliga rättigheter.

1964 blev Ola Ullsten nominerad på valbar plats i riksdagsvalet i strid med partiledningen och blev vald till ledamot av Riksdagens andra kammare. Han utsågs 1976 till biståndsminister och senare även ansvarig för invandrarfrågorna i Thorbjörn Fälldins första regering. Två år senare valdes han till partiledare och utnämndes samma år till statsminister för en ren folkpartiregering. 1979 utsågs han till utrikesminister i Fälldins andra regering. Tre år senare blev det regeringsskifte och Ola Ullsten lämnade posten som partiordförande 1983. Året därpå blev han ambassadör i Ottawa och 1989 i Rom.

I boken berättar Ola Ullsten hur det går till i maktens boningar. Och hur man bär sig åt för att bilda en regering när man har knappt 10 procent av rösterna. Vi får en inblick i den dramatik som föranledde att Fälldins regering från 1976 sprack på grund av kärnkraften, förhandlingarna bakom kulisserna som ledde fram till bildandet av Folkpartiregeringen 1978 och hur Fälldins andra regering rämnade på grund av skattefrågan och ledde till att en mittenregering bildades 1981. Ola Ullsten skildrar relationerna till bland andra Thorbjörn Fälldin, Olof Palme och Gösta Bohman och ger sin syn på den aktuella debatten om blocköverskridande regeringsalternativ.

Ola Ullsten:
Så blev det. En memoar
Ekerlids Förlag
Utkom i oktober 2013