Om tillkomsten av en trehundraårig ordbok
Den tysk-svensk-polsk-lettiska ordbok som utkom i Riga 1705 hade säkerligen samband med stora nordiska kriget, då många svenskar befann sig i Livland. Lennart Larsson har i sitt avhandlingsarbete studerat den svenska vokabulären i denna ordbok, hur den tillkom och varför den blev som den blev.
Den tysk-svensk-polsk-lettiska ordboken Wörter-Büchlein, wie etzliche gebräuchliche Sachen auff Teutsch, Schwedisch, Polnisch und Lettisch zu benennen seynd (i översättning ungefär: ”En liten ordbok, vari omtalas hur vissa brukliga ting ska benämnas på tyska, svenska, polska och lettiska”) kom ut i Riga 1705. Denna bygger i sin tur på en tysk-latinsk-polsk-lettisk ordbok, Vocabularium wie etzliche gebräuchliche Sachen auff Teutsch, Lateinisch, Polnisch und Lettisch auszusprechen seynd, utgiven på samma tryckeri år 1688. I Wörter-Büchlein har alltså latinet bytts ut mot svenska, och Lennart Larsson har i sin avhandling belyst denna svenska vokabulär ur olika synvinklar.
Wörter-Büchleins var med all sannolikhet en kommersiell produkt, bekostad och förlagd av tryckeriet. Orsaken till att svenskan inkluderades var antagligen den ökade närvaron av svenskar i Livland i samband med det stora nordiska kriget.
När det gäller den svenska vokabulärens ursprung konstateras att den person som traditionellt brukar utpekas som Wörter-Büchleins upphovsman, den tysk-lettiske prästen och skriftställaren Liborius Depkin, inte hade något att göra med detta språk. Av allt att döma måste bokens upphovsman ha haft svenska som modersmål. Vid sammanställningen utgick denna anonyma upphovsman från två av språken i 1688 års ordbok: tyskan och latinet. Det är också tydligt att de svenska motsvarigheterna i stor utsträckning hämtades från en äldre latinsk-svensk ordbok från 1652. Inte sällan bidrog dock upphovsmannen själv till det svenska ordförrådets utformning, och utifrån dessa bidrag tecknar avhandlingen hans profil.
Samtidigt framgår det att också sättaren hade ett avsevärt inflytande över den svenska vokabulärens gestalt. Även om vissa av oegentligheterna i denna måste tillskrivas upphovsmannens bristande uppmärksamhet eller hans osäkerhet om svenskans skriftspråksnormer, förklaras de mestadels av att sättaren inte behärskade språket. Någon korrekturläsning förekom inte heller varför det var sättaren som här bokstavligen fick sista ordet.
Lennart Larsson:
Varifrån kom svenskan? Om den svenska vokabulären i en fyrspråkig ordbok utgiven i Riga 1705
Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet
Disputationen: 22 mars 2003
Opponent: professor Sven-Göran Malmgren, Institutionen för svenska språket, Göteborg
