Uppsalas professorer gick i bräschen för nytt namnskick
Universitetets professorer var bland de första i Uppsala och Uppland som tog sig släktnamn eller tillnamn. Spridningen av tillnamn – från 1640-talet och framåt – skedde i stort sett uppifrån och ner i samhällshierarkin. Det visar Lennart Ryman i sin avhandling om hur bruket av släktnamn växte fram i Uppland.
Släktnamn är i dag en självklarhet men var länge sällsynta i vårt land. En persons namn var i första hand förnamnet; förutom detta kunde till exempel patronymikon användas som Persson eller Persdotter.
Under 1600-talet började detta traditionella namnskick avlösas av det släktnamnssystem som vi till stora delar behållit fram till i dag, med namn som Palm, Rodersköld, Fornelius, Enander, Berg, Sparrman och Forsell. Släktnamnsskicket avspeglade samhället. Ett närmast övertydligt exempel är en lärd släkt Bringius: en medlem av denna kallade sig Bring efter att han 1637 blivit borgare i Uppsala; en annan släktmedlem adlades 1654 Gyldenbring.
I sitt avhandlingsarbete har Lennart Ryman undersökt framväxten av släktnamn i Uppland, i huvudsak under tiden 1630-1730. I avhandlingen beskriver han också uppkomsten av släktnamn i Sverige som helhet. Eftersom det ofta är svårt att avgöra om ett namn under denna tid är ett släktnamn eller inte använder Lennart Ryman ibland den övergripande termen tillnamn för namn som läggs till förnamnet.
Lennart Ryman tecknar bakgrunden till det nya bruket, särskilt namntypernas rötter i tyskt släktnamnsskick – varifrån element som berg och bom härstammar – och i tidens diktning där litterära klichéer som lind, lund och rosengren sannolikt kunde inspirera till släktnamnsbildning, vilket tidigare delvis förbisetts av forskningen.
Undersökningen är framför allt inriktad på Uppsala men innefattar även några av järnbruken och i någon mån landsbygden. I Uppsala är tillnamn sällsynta i mantalslängden 1642. År 1671 bär knappt 20 procent tillnamn, år 1700 knappt hälften och 1720 drygt 70 procent. På bruken är utvecklingen betydligt senare och på den rena landsbygden är den stora massan av befolkningen opåverkad av utvecklingen ännu 1760.
Den ofrälse grupp som tidigast bär tillnamn i Uppsala är universitetets professorer; på 1640-talet har de helt övergått till att bära tillnamn, till allra största delen lärda namn på -us. Även studenter är tidiga tillnamnsbärare. Allmänt kan sägas att spridningen av tillnamn i stort sett sker socialt uppifrån och ner.
En särskild studie ägnas åt vallonska släktnamn på bruken; ett par sådana är Sporrong och Dandenell. De vallonska släktnamnen är – liksom professorernas lärda namn – mycket tydliga exempel på hur ett namn kan uttrycka sin bärares sociala identitet.
Lennart Ryman:
Salanus, Tunström och Sporrong. Tillnamnsbruk och framväxten av släktnamn i Uppland
Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet
Disputation: 5 oktober 2002
Opponent: fil. dr Ritva Valtavuo-Pfeifer, Forskningscentralen för de inhemska språken, Helsingfors
