Raoul Wallenberg och judarna i Budapest

På sommaren 1944 skickades Raoul Wallenberg som representant för det svenska utrikesdepartementet till Budapest med uppdraget att rädda ungerska judar, som hade anknytning till Sverige. Hans räddningsaktion har gått till eftervärlden som en av de största humanitära räddningsinsatserna någonsin, och det har uppstått en hjältegloria kring Raoul Wallenbergs person, en gloria som blivit allt större ju längre tid som gått. Till slut blev han utnämnd till amerikansk hedersmedborgare och påstås ha räddat inte mindre än 100.000 judar. Var detta möjligt?

Attila Lajos undersöker i sin avhandling "vad som egentligen hade hänt" kring den räddningsverksamhet som bedrevs i Budapest under slutet av andra världskriget. Han försöker sätta in Raoul Wallenbergs verksamhet i ett större sammanhang och visa att det också förekom många andra räddningsaktioner i Budapest vid denna tid. Inte minst ungerska judar medverkade i räddnings-verksamheten.

Lajos diskuterar även antisemitismen i Ungern, och visar hur både den svenska och den ungerska utrikes- och inrikespolitiken mot slutet av kriget anpassades till en situation där de allierade förmodligen skulle komma att segra och bestämma villkoren efter kriget. Det var framför allt denna anpassning som skapade de nödvändiga förutsättningarna för lyckade räddningsaktioner i Budapest. Även vissa ungerska och tyska nazister i Budapest försökte anpassa sig till denna kommande situation och försökte samverka med räddningsaktionerna.

Denna slutsats skiljer sig betydligt från Wallenberg-hyllningsförfattarnas slutsatser, konstaterar Attila Lajos, som analyserar deras "mytskapande metoder". Avslutningsvis förs en teoretisk diskussion om i vilken mån Raoul Wallenberg var en ren "Hjältegestalt" och om de ungerska judarna var rena handlingsförlamade "Offer".

Avhandlingen avslutas med följande resonemang: "Om Hjälten inte finns, måste han uppfinnas. Vi kan lätt påstå att det var det som hände i Budapest. Wallenberg gav hjälp till självhjälp i Budapest, även genom att stå som grund för en universell hjältegestalt. Men enheten mellan Hjälte och Offer är så stark att den tillfälliga hjältegestalten ofta måste förvandlas till offer för att kunna återuppstå som en symbol, som en evig hjälte. Det är det som hände med Raoul Wallenberg och det är det som fick honom att uppfattas som en av andra världskrigets största hjältar."

Attila Lajos:
Hjälten och Offren. Raoul Wallenberg och judarna i Budapest
Institutionen för humaniora, Växjö Universitet.
Disputation: 12 mars 2004.
Opponent: Tommy Sjöberg, Högskolan i Malmö.