Rekonstruktion av långhus ger viktig kunskap
Under tusentals år, innan den knuttimrade stugans tid, bodde nordborna i långhus. Att rekonstruera ett sådant ger viktig kunskap om hur byggnaden har sett ut och varit använd. Det anser Lena Edblom i sin avhandling Långhus i Gene. Teori och praktik i rekonstruktion.
Med en huslämning från äldre järnålder, cirka 500 e.Kr., som förebild har man byggt upp ett långhus i Gene fornby utanför Örnsköldsvik i norra Ångermanland. Som museets chef under 1990-talet var Lena Edblom bland annat ansvarig för rekonstruktionsarbetet. I sin doktorsavhandling i arkeologi visar Edblom på fördelar och nackdelar med arkeologisk rekonstruktion och beskriver samspelet mellan praktiskt byggnadsarbete och teoretiska tolkningar.
Det återuppbyggda järnåldershuset i Gene kastar ljus över byggnadstypens utformning och innebörd även i ett större sammanhang. Vardagssysslorna på järnåldersgården, eldens betydelse och hedersplatsens placering blir spännande pusselbitar för att förstå långhusets funktion och ideologiska betydelse under järnåldern. Med bidrag från isländska sagor kan rummen också ges namn som bur, skåle och fjös och genom experiment med uppvärmning vet man nu också hur järnålders-människorna löste problem med en rökig bostadsmiljö. Etablerad forskning har tidigare föreslagit rökutsläpp genom den öppning som blir följden av en sluttande eller valmad gavel. Dialogen mellan den arkeologiska huslämningen och experimenten ledde dock till helt andra tolkningar av denna gaveltyp.
Arkeologiskt rekonstruktionsarbete ger erfarenheter om konstruktion, funktion samt material- och tidsåtgång. Men det resulterar också i nya generella frågor och en ökad förståelse av byggnadstypen. Som karaktäristiska element för långhuset, över tid och rum, föreslås i avhandlingen den långsträckta formen, de takbärande stolparna och mitthärden, men också byggnadens relation till kult och ideologi. För att förstå varför långhuset försvinner efter nära 5000 års dominans i södra och mellersta Skandinavien gör Edblom jämförelser med isländska sagor och isländskt byggnadsskick. När övergången till ett nytt byggnadsskick med knuttimring eller skiftesverk sker under vikingatidens slutskede diskuteras därför den politiska och kyrkliga makten som styrande till dessa genomgripande förändringar.
Lena Edblom:
Långhus i Gene. Teori och praktik i rekonstruktion
Institutionen för arkeologi och samiska studier, Umeå universitet.
Disputation: 14 maj 2004.
Opponent: professor Ulf Näsman, Högskolan i Kalmar.
