Västergötlands museum
24 september – 13 november 2011

Före 1789 var jakten på storvilt kungen och adelns privilegium. Som ett svar på samhällsförändringarna i Frankrike och rädsla för revolution även i Sverige gav därför Gustav III samma år den svenska bonden rätten att jaga på egen mark.

Bättre skjutvapen, en oreglerad jakt och det faktum att böndernas husdjur betade fritt i skogen och konkurrerade om storviltets föda, ledde på kort tid till att älg, hjort och rådjur nästan utrotades i södra Sverige. Först 1868 siktades åter älg på Hunneberg. Ytterligare en konsekvens av den oreglerade jakten blev vargplågan. När vargens bytesdjur minskade i antal gav sig vargen på bondens boskap.

Sveriges befolkning ökade på hundra år med det dubbla. En miljon människor, en tredjedel av befolkningen, levde ännu på 1850 talet under existensminimum. För en fattig bonde, torpare eller backstugesittare blev fångsten och jakten betydelsefull. Jakten blev fattigmans hjälpare i nöden.

För att stävja den ohämmade jakten och för att rädda beståndet av klövdjur i markerna bildades Svenska jägarförbundet 1830. Jägarna blev landets första, både vilt och naturvårdare.

Om den här omvälvande historien, om orsak och verkan, om bakgrunden till vår tids jakt och viltvård handlar den utställningen Revolution i skogen.