Runskriftens 1 400 gotländska levnadsår
Runalfabetet användes långt innan vikingatiden. Några av de äldsta runinskrifter som finns har hittats på Gotland där runor ristades i hela 1 400 år, från 200-talet ända fram till 1600-talets mitt. Thorgunn Snædal har studerat runskriftens utveckling på Gotland ända fram till 1645 då ön återförenades med Sverige och runskriften blev omodern.
Medan världen vakar, så heter Thorgunn Snædals avhandling. Det är ett citat som finns ristat på en gravhäll från slutet av 1000-talet. Hällen hittades i Sankt Hans kyrkoruin i Visby 1982. På hällen står det: ”Alltid medan världen vakar (dvs. består) ligger märket här över mannen som arvingarna gjorde det efter…” Perspektivet är evighetens och faktiskt användes runorna i nästan en evighet på Gotland. I närmare 14 sekler från slutet av 200-talet e.Kr. till 1600-talets början tycks runorna ha varit var mans vardagsskrift.
Visserligen är de äldsta inskrifterna få och svårtydda men från och med 800-talets början kan det forngutniska språkets utveckling följas i runinskrifterna – från de äldsta minnesformlerna på de traditionella gotländska bildstenarna till menighetens klotter i kalkputsen i Bunge kyrka i början av 1600-talet. I omkring 90 av Gotlands över 100 kända kyrkor och kyrkoruiner finns det, eller har funnits, runinskrifter på gravhällar, föremål eller i väggputsen.
I sitt arbete har Thorgunn Snædal studerat sammanlagt 250 av Gotlands omkring 400 kända inskrifter. Undersökningen visar att språket förändrades långsamt och att gotlänningarna ännu på 1600-talet talade ett språk som på många sätt liknade vikingatidens. Först när gutarna slutade använda runorna ungefär samtidigt som Gotland återgick till Sverige 1645 började utvecklingen mot dagens gutamål.
Men det är inte bara språkligt inristningarna är spännande. De bjuder också på fantasieggande historier och fragment ur människors öden. Thorgunn Snædal bjuder läsaren på berättelser; om guten Ravn som omkring förra millennieskiftet drunknade i en av de farliga forsarna i floden Dnjepr, troligen på väg mot Konstantinopel; om Jakob från Mannegårde i Lye som dödades under en belägring av Visborgs slott i Visby 1449; och på funderingar om vad den person hade på sitt samvete som i kalkputsen just i Lye kyrka ristade orden ”Jag är en arm och syndig människa.”
Thorgunn Snædal:
Medan världen vakar. Studier i de gotländska runinskrifternas språk och kronologi
Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet
Disputation: 27 april 2002
Opponent: docent Börje Westlund, Södertörns högskola
