Svenska förintelsevapen handlar om en del av den svenska efterkrigshistorien som genererat oändliga bortförklaringar och skönmålningar. 1945 inledde svenska försvarsforskare studiet av det nya supervapnet – atombomben – något som snart växte till Sveriges enskilt största militära forskningsprogram. Syftet var inte bara att utveckla kärnvapen utan också alla de anläggningar som krävdes. Även om existensen av ett vapenprogram förnekades blev planerna på svenska kärnvapen en stor inrikespolitisk stridsfråga.

Men i det fördolda växte ännu ett vapenprogram fram: kemisternas motsvarighet till fysikernas atombomb. Det handlade om utvecklingsarbetet kring kemiska stridsmedel – komplett med nervgasfabrik, specialammunition och vapenbärare.

När de hemligstämplade dokumenten från den här tiden successivt släpptes fria gav det Wilhelm Agrell en unik möjlighet att beskriva de hemliga projektens förlopp, och deras vetenskapliga och tekniska resultat. Här möts civila och militära parter i ett informellt samarbete, men också i konflikter och motstridiga intressen. Och vid sidan av alla säkerhetspolitiska eller historiska aspekter är detta i högsta grad en berättelse värd att berätta.

Wilhelm Agrell:
Svenska förintelsevapen. Utveckling av kemiska och nukleära stridsmedel 1928-70
Historiska Media
431 sidor, inbunden, illustrerad.
Utkom i april 2002.