Sagan om Sofiero – från kunglig park till folkets trädgård

Sofiero slott 
Ny permanent utställning

Foto: Mattias Berglund

I över hundra år har den svenska kungafamiljen njutit av det lediga livet på Sofiero. Det lilla sommarslottet, som byggdes åt kung Oscar II och hans hustru Sofia av Nassau, stod färdigt 1866 och sedan dess har kungligheterna lekt, arbetat och kopplat av i den lummiga parken med bedårande utsikt över Öresund.

Sofiero skänktes som bröllopsgåva till kronprins Gustaf Adolf och kronprinsessan Margareta. Hennes estetiska fingertoppskänsla och hans intresse för exotiska växter lade grunden till den blomstrande skönhet som präglar slottsparken än i dag.

Den 5 juni 2024 öppnade slottets nya permanenta utställning Sagan om Sofiero – från kunglig park till folkets trädgård där alla kan följa med på en spännande resa i tiden, genom en lustfylld, detaljrik och sagoskimrande utställning på det nyrenoverade slottets utställningsvåning. Besökarna får kika in bakom kulisserna till det mest privata, i en miljö som inte i första hand var tänkt som en maktdemonstration. Vad gjorde egentligen kungligheterna om dagarna? Och tjänstefolket? Hur var det att leva på denna plats som, efter att den donerats till staden Helsingborg, utvecklades till helsingborgarnas favoritträdgård och ett populärt besöksmål för turister från när och fjärran.

Som alla sagor innehåller Sagan om Sofiero både ljus och mörker – att vara kunglig har alltid haft både en fram- och baksida. I utställningen presenteras även en parallell berättelse om vad som hände utanför slottet. På så sätt kan sagan förhoppningsvis bli relevant även för oss i vår tid.

När kronprinsessan Margareta i mitten av 1910-talet skrev den banbrytande trädgårdsboken Vår trädgård på Sofiero inledde hon som en klassisk saga: ”Det var en gång ett slott …”. Och hon fortsatte: ”Ja, det var ett slott, som byggdes i Skåneland, och som hade en bland de vackraste utsikter i världen, men när vi mottogo vårt Sofiero, så fanns där knappast någonting i blomsterväg. Hela stället verkade mera som den förtrollade skogen, där sagoprinsessan låg och sof!”