Sommargås och Stjärnberg – nötkreatursnamn kartlagda

Gullduva, Lyckendräng, Morgongås – det fanns något av en folklig poesi i de namnen hos nötkreaturen i svenska ladugårdar i äldre tid. Vad namnen betydde och hur de förändrats visar Katharina Leibring i sin avhandling.

Avhandlingsarbetet är det första som behandlar nötkreatursnamn – liksom överhuvudtaget den första nordiska doktorsavhandlingen om djurnamn. Katharina Leibring har undersökt namn på nötkreatur från främst Värmland men hon diskuterar också namn från övriga delar av Sverige och Skandinavien. Syftet är att ge en breddad och fördjupad kunskap om husdjursnamn, liksom att studera hur förändringar i samhället påverkar namngivningen.

Första delen behandlar nötkreatursnamn hämtade ur värmländska bouppteckningar 1737-1842 – namnen förtecknades eftersom nötkreaturen var så värdefulla. Namnbeståndet är häpnadsväckande rikt och omfattar cirka 1000 olika konamn och 300 ox- och tjurnamn. Många namn har sin grund i djurets utseende. Några exempel är vanliga konamn som Stjärna, Krona, Rödsida, Lillros eller oxnamn som Vithatt och Stjärnkopp. En annan vanlig namngivningsgrund för kor var djurets födelsetid. Den ligger bakom namn som Söndagsmön, Fregås, Lördros, Sommargås och Morgonlinna. Namnen på oxar och tjurar kunde också anspela på ortnamn, till exempel tjuren Hammarn från byn Hammar. Oxar och tjurar kunde även ges namn identiska med de under 1700-talet rätt nymodiga släktnamnen av typen Blomberg, Stjärnberg eller Hagman.

I den andra delen av avhandlingen redovisar Katharina Leibring namnbeståndets utveckling under 1900-talet i Sverige i stort. Materialet består här främst av rasstamböcker från hela landet. När det gamla agrarsamhället löstes upp, förändrades hela djurhållningen. Besättningarna av boskap blev större, samtidigt som aveln blev mer organiserad. På många ställen infördes då systemet att kalven fick namn efter kon och identifierades genom ett nummer. Namngivningen förändrades också genom importen av utländska djur. De bar ofta personnamn – ett bruk som svenska namngivare härmade. Allt detta medförde att den gamla namnskatten i ladugårdarna löstes upp.

Under fortsättningen av 1900-talet har namnen på nötkreatur alltmer förlorat i betydelse. De flesta av dagens kor bär namn ärvda från en anmoder någon gång vid seklets början. Men ännu viktigare är djurets identifikationsnummer – ett slags ”personnummer” för nötkreatur.

Katharina Leibring:
Sommargås och Stjärnberg. Studier i svenska nötkreatursnamn
Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet
Disputation: 19 maj 2000
Fakultetsopponent: docent Staffan Nyström, Stockholms universitet