Historikern Stina Bohman har undersökt vad som ledde till att den mycket höga spädbarnsdödligheten som rådde i Ådalen i Ångermanland på 1800-talet minskade mot slutet av århundradet. Hennes avhandling visar att barnmorskorna var viktigare än läkarna för den positiva förändringen.

Ådalen beskrevs under 1800-talet som en rik bygd med vackra, välskötta hem. Men bakom denna yta fanns en tragedi; området hade högst spädbarnsdödlighet i Sverige, mer än vart femte barn fick inte uppleva sin ettårsdag. När sedan sågverksindustrin expanderade i det ångermanländska jordbrukarsamhället under slutet av 1800-talet sjönk spädbarnsdödligheten.

Stina Bohman har i sin avhandling undersökt vad som orsakade denna förändring. Hon utgår från modern, som hade det främsta ansvaret för spädbarnets omvårdnad. I mödrarnas omgivning fanns levande folkliga föreställningar som förklarade sjukdomar och död. Spädbarnen blev både omhuldade och skyddade mot osynliga, onda krafter. Men mödrarna kom också i kontakt med ett medicinvetenskapligt tänkande som ifrågasatte den traditionella synen på spädbarnet. Vem skulle hon lyssna på? Resultaten visar att mödrarnas val utifrån kunskap och handlingsutrymme var avgörande för spädbarnens hälsa.

– Den höga spädbarnsdödligheten orsakades av mödrarna ansåg att bröstmjölken inte var tillräcklig för att mätta spädbarnen. De nyfödda matades därför med dihorn fyllda med välling eller gröt, vilket ledde till att spädbarnen drabbades av tarm- och maginfektioner, säger Stina Bohman, som själv kommer från Ådalen.

Hon visar att provinsialläkarna var starkt kritiska mot den traditionella spädbarnsvården men de lyckades inte få mödrarna att förändra sitt beteende. Istället var det barnmorskorna som kom att ha en betydelsefull roll i spädbarnsdödlighetens nedgång. De var väl införstådda med vikten av renlighet och lyckades sänka spädbarnsdödligheten under de första levnadsveckorna, bland annat genom att färre spädbarn fick stelkramp. Barnmorskorna lyckades också införliva nya medicinvetenskapliga rön i den traditionella spädbarnsvården.

– Kring sekelskiftet 1900 hade mödrarna övergått till att ge spädbarnen kokad, utspädd komjölk i glasflaska. Därigenom minskade risken för att spädbarnen fick livshotande diarréer, säger Stina Bohman.

Det folkhälsopolitiska budskapet kom således att förändra mödrarnas agerande, fast inte helt i linje med vad som förespråkades. Då mödrarna i Ådalen agerade utifrån omtanke om spädbarnens liv och hälsa, tog de till sig de råd som utifrån deras föreställningsvärld gynnade spädbarnen.

Stina Bohman:
Omsorg om livet. Spädbarnsdödlighetens förändring i Ådalen under 1800-talet
Historiska institutionen, Uppsala universitet
Disputation: 1 oktober 2010
Opponent: professor Susanna Hedenborg, Malmö högskola