De arkeologiska undersökningarna i Sverige styrs idag i hög grad av exploateringar i samband med större satsningar i infrastrukturen som vägar och järnvägar. I områden där få sådana satsningar görs blir även den arkeologiska forskningen eftersatt. Värmland är ett exempel på ett landskap där den arkeologiska aktiviteten hittills varit blygsam. Och detta trots att här finns ett rikt källmaterial med goda förutsättningar för forskning som omvärderar gamla etablerade föreställningar. Curry Heimann lyfter i sin avhandling fram tidigare okända områden i den svenska förhistoriska geografin.

Gravar, hällmålningar och boplatsfynd från den värmländska stenåldern utgör utgångspunkter för avhandlingen om hur människors bruk av landskapet förändrades för 4000–6000 år sedan. Under denna tid övergick människor från att enbart leva av fiske och jakt till att i ökande grad odla växter och hålla tamdjur.

I ett tidigare outforskat område kring Stora Les sjösystem i såväl Dalsland som Värmland har under senare år mängder med fynd och boplatser från stenåldern påträffats. Här finns även åtskilliga gravar i form av hällkistor och några få hällmålningar från samma tid. Sammantaget berättar det arkeologiska materialet om hur människorna i vissa partier av landskapet skapade sammanhållna landskapsrum med platser av såväl praktisk som av mer rituell betydelse.

Curry Heimann vill betona landskapets betydelse som menings-bärare för människorna under stenåldern. Under neolitiserings-processen, det vill säga under övergången till yngre stenåldern med introduktion av nya näringsfång, blir det viktigt att betona platser i landskapet av kollektiv betydelse. Man kan se spår efter en rumslig strukturering av landskapet liksom av en etablering av speciella gravrum på utvalda och ofta avskilda platser. Avhandlingsförfattaren visar hur 4000-åriga hällkistor ofta utgör mer komplexa arkitektoniska byggnadsverk än vad som framkommit i tidigare forskning. En förståelse av den rumsligt avgränsade platsen utgör utgångspunkt för en arkitektur-teoretiskt präglad tolkning av dessa gravanläggningar.

I avhandlingen diskuteras såväl arkeologiska undersökningar som pollenanalyser. Ett av arbetets huvudresultat är att påvisa att det även i detta inlandsområde, som inte är så lämpat för odling, har jordbruk förekommit ganska tidigt under yngre stenålder. Människornas huvudsakliga försörjning har dock under hela stenåldern baserats på fiske kompletterat med jakt. Neolitiseringen innebar i detta gränsområde främst en social och ideologisk förändring med en ökad samhällelig komplexitet som troligen avspeglar en mer hierarkisk struktur.