Stipendier och akademiskt utbyte mellan Sverige och USA 1912–1980

Storskalig transatlantisk student-, lärar- och forskarmobilitet är ett 1900-talsfenomen som har bidragit till att omforma internationella kulturella, ekonomiska och politiska relationer under det gångna seklet. Genom och som en del av denna utveckling har USA förvandlats till ett mäktigt och inflytelserikt land på den globala scenen.

Som en stor, folkrik och industrialiserad nation har USA varit betydelsefullt både som finansiär av internationell mobilitet och som destination för utländska studenter och forskare. Sverige, ett perifert land i norra Europa, har haft en lång relation med USA. Mitt i massinvandringen av människor från flera europeiska länder till Nordamerika i mitten av 1800-talet fram till 1920-talet, migrerade över en miljon svenskar till USA. De förbindelser som skapades genom denna migration, i kombination med de växande ekonomiska, industriella och kulturella resurserna i USA, ledde till en förnyad önskan att upprätthålla och förbättra förbindelserna mellan de två länderna från början av 1900-talet.

Denna studie undersöker utvecklingen av stipendieprogrammen i Sverige och USA och deras roll i det akademiska utbytet mellan dessa två länder från 1912–1980. Mot bakgrund av bredare kulturella, ekonomiska och politiska processer som ökade omfattningen och komplexiteten av det akademiska mobilitet under 1900-talet, förklarar denna studie hur stipendier underlättade och strukturerade flöden av människor och kunskap.

Förhållandet mellan tre delar av stipendieprogrammen analyseras: deras syften, organisatoriska ramar och praxis samt stipendieutdelningar. I studien anlades tre analytiska utgångspunkter: Hans de Wits motiv för internationalisering (rationales for internationalization), historisk institutionalisering och symboliskt kapital. Årsrapporter och dokumentation från stipendiater är de två huvudsakliga källor. Årsrapporter användes för att skapa en historisk tidslinje över de syften som drev grundandet av organisationer och inrättandet av stipendieprogram för att förstå institutionen bakom stipendiefinansierad akademisk mobilitet under 1900-talet. Dokumentationen från stipendiater användes för att skapa två dataset med stipendieutdelningar från 1912–1944 och 1945–1979, som analyserades med hjälp av deskriptiv statistik för att hitta mönster och trender i stipendieutdelningarna.

Resultaten visar att stipendieprogrammen i denna studie strukturerade komplexa och asymmetriska flöden av människor och kunskap mellan Sverige och USA under 1900-talet. Under den första perioden var privata stiftelser de främsta givarna av stipendier och styrdes av en rad kulturella, akademiska och ekonomiska syften. Efter andra världskriget, och särskilt under det kalla kriget, underkastades stipendieprogrammen den amerikanska regeringens politisering och reglering i takt med att transatlantisk akademisk mobilitet blev en allmänt spridd praxis. Effekterna av detta visar sig såväl i svenska studenters och forskares ökande beroende av USA som i tillväxten av vissa forskningsområden och universitet i Sverige på bekostnad av andra.

Dessutom är effekterna synliga i kunskapens koncentration till vissa akademiska och tekniska områden, universitet och geografiska platser. Denna studie bidrar med en djupare förståelse för den stipendiefinansierade transatlantiska akademiska mobilitetens institutionella utveckling samt dess inverkan på flödena av människor och kunskap under 1900-talet, och överbryggar den tidigare forskningens fokus på enskilda organisationer, högre utbildningsinstitutioner, akademiska discipliner eller fält, länder och tidsperioder.

Christin Mays:
Have money, will travel. Scholarships and academic exchange between Sweden and the United States, 1912–1980
Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier, Uppsala universitet
Disputation: 16 december 2022