Kommunal prostitution i Stockholm
De så kallade lösaktiga kvinnorna i Stockholm var från 1830-talets början ständigt övervakade. Vanligt folk skulle skyddas och både polisen och läkarkåren utgjorde vaktstyrkan. Såväl kvinnornas medicinska status som var de rörde sig i det offentliga rummet var föremål för kontroll. Kvinnorna fick inte gå på vissa gator, inte bära vilka kläder de ville och inte heller röra sig i grupp. Utegångsförbud rådde efter klockan elva på kvällen.
Kontrollen var en del av det s.k. reglementeringssystemet, som fanns under 1800-talet i Europa. Syftet var att prostitutionen i städerna skulle hållas i schack, eftersom prostitutionen ansågs nödvändig men däremot inte önskvärd. I Frankrike gick man längst och hade ett väl utarbetat bordellsystem med medicinska kontroller eller besiktning som det kallades. Bordellerna övervakades av polisen.
När de styrande i Stockholm på 1830-talet försökte införa kommunala bordeller på franskt vis, protesterade både vanligt folk och kvinnorna själva. Kontrollen fick därför ett annat ansikte i Sverige och systemet fanns kvar till 1918.
Om reglementeringssystemets framväxt i Sverige och framförallt i Stockholm, har Yvonne Svanström skrivit en avhandling som hon nu lägger fram vid Stockholms universitet. Hon har undersökt synen på prostitution och dess koppling till veneriska sjukdomar under perioden 1812 till 1880. Hon har också studerat hur en kontrollapparat växte fram inom de kommunala organen, polis- och läkarkåren. Vidare har hon studerat hur systemet i Stockholm såg ut i praktiken, och vilka konsekvenser det fick för kvinnors liv under perioden, samt hur systemet förändrade synen på kvinnlig sexualitet.
Undersökningen visar att Sverige gick från ett könsneutralt men klassdominerat sätt att försöka bekämpa veneriska sjukdomar. Istället försökte man importera ett europeiskt sätt, som innebar att enbart kvinnor som ansågs vara lösaktiga kontrollerades. Systemet infördes trots att det på många sätt stred mot gällande lagstiftning. Från början var kontrollen i första hand medicinsk, men systemet förändrades, påpekar Svanström. Detta innebar att mot slutet av 1850-talet övervakades de så kallade ”offentliga kvinnorna” även i det offentliga rummet.
Yvonne Svanström visar även att det i samband med reglementeringssystemet växte upp en byråkratisk kontrollapparat, som i första hand bestod av polismän och läkare. Hon lyfter särskilt fram betydelsen av den professionaliseringsprocess som dessa yrkesgrupper gick igenom under perioden, och menar att denna påverkade synen på kvinnorna. Kvinnans sexualitet utanför äktenskapet kom nu att mer och mer definieras i termer av prostitution, vilket även det definierades som en profession. Avhandlingen visar också hur systemet i sig gjorde att de som registrerades som ”offentliga kvinnor” blev fler och fler – det blev alltså svårare att lämna livet som inskriven reglementerad kvinna. En grupp kommunalt sanktionerade prostituerade hade skapats.
Yvonne Svanström:
Policing Public Women. The Regulation of Prostitution in Stockholm 1812-1880
Ekonomisk-historiska institutionen, Stockholms universitet
Disputation: 15 december 2000
Opponent: fil.dr Gunnel Karlsson
