August Strindberg gjorde en gång skandal genom att i Svenska Folket (1881-1882) skriva "Svenska Folkets Historia under Konungarnes". Boken Torpens arkeologi kommer antagligen inte att göra skandal, men det är den första artikelsamlingen om torpares och andra obesuttnas arkeologi.

Arkeologiska utgrävningar av torp och backstugor och andra lämningar efter de obesuttnas liv och leverne är sedan några år
inte bara en liten forskningsspecialitet för någon enstaka universitetsarkeolog, utan den sortens fältarbeten är numera väl inordnad i den av kulturminneslagen reglerade samhälls-förvaltningens uppdragsarkeologi.

Hösten 2005 ägde ett seminarium rum på Bispbergs herrgård i Dalarna. Några av bokens artiklar framfördes som föreläsningar vid det seminariet, andra tillkom då ett allmänt upprop efter artiklar cirkulerades efter seminariet. "Boken har fått behålla seminariets titel även om alla dess artiklar strängt taget inte handlar om torp eller ens om de obesuttnas arkeologi", skriver Stig Welinder i förhördet.

Torpens arkeologi överblickar och diskuterar var denna arkeologi står idag. Frågan är vad arkeologiska fältarbeten och laborativ arkeologi tillför kunskapen om den tidigmoderna tidens obesuttna, deras livsmönster och livsvillkor, i tillägg till den historiska och etnologiska forskningen.

Stig Welinder (red):
Torpens arkeologi
Riksantikvarieämbetets förlag
Utkom 2007