Undervisningsfilm i svensk militär utbildning 1920–1939

Vilken roll spelade filmen på svenska regementen under 1900-talets första decennier? Varför började officerare att göra film till den militära utbildningen? Hur visades filmerna och hur såg de ut – dessa tidiga filmer som syftade till att orientera och instruera militärer och värnpliktiga?

Avhandlingen Filmen i försvarets tjänst belyser ett skifte där film inte längre enbart skulle underhålla och fostra utan också utbilda. Mellan de två världskrigen lanserades undervisningsfilm som ett rationellt verktyg inom krigsmakten. Med avstamp i grundforskning i svenska arkiv tecknar Annika Wickman en bild av en rik filmkultur. Ett tidigare ouppmärksammat filmarv ger en ingång till en tidpunkt då film blev en del av den militära vardagen. Här ges en historisk bakgrund till dagens hantering av utbildningsmedier inom och utom det militära.

Wickman ger inledningsvis en bakgrund till hur film blev både fritidsunderhållning och åskådningsmedel på svenska regementen. Tyngdpunkten i avhandlingen ligger därefter på det senare: Hur de militära undervisningsfilmerna producerades, visades och vad som utmärkte dem från 1920–1939.

Krigsmakten behöll produktionen av undervisningsfilm som en intern angelägenhet. Genom föreningen Armé-, marin- och flygfilm (AMF) drev krigsmaktens filmintresserade personal produktions- och distributionsverksamheten. Först fram mot mitten av 1930-talet skulle krigsmakten bilda en första avdelning för film – filmdetaljen. Avhandlingen förankrar verksamheten i tidigare militär bildproduktion och uppmärksammar likheten mellan en filminspelning och en militär manöver i fält. Wickman noterar hur dessa praktiker förenades, men även hur film ansågs ersätta militära övningar samtidigt som filminspelningarna ansågs utgöra ett störande inslag.

Visning av film i krigsmaktens utbildningsmiljöer tog form under vägledning av AMF. Föreningens normativa uttalanden om hur film borde visas var omfattande och detaljerade. I avhandlingen ställs dessa mot bevarade spår från implementeringen. Visionen var en visningssituation präglad av fullständig uppmärksamhet på filmbilden. I vardagen utmärktes visningarna inte sällan av bristfällig distribution, rumsutformning, teknologi och film samt, dessutom, av trötta åskådare och lärare som ännu inte behärskade mediet. Avhandlingen belyser ett skede där föreläsare som tidigare använt stillbild började använda rörlig bild, och hur dessa successivt anammade en alltmer passiv roll i förhållande till filmerna under påtryckning för ökad standardisering.

Krigsmaktens filmer om militära arbetssätt utgör ett unikt material då så pass många av dem har bevarats. Wickman har efter en inventering valt ut åttio filmer och diskuterar vad som utmärkte de här korta, svartvita filmerna utan ljud. Hon identifierar bestående karaktäristik som hon förbinder med film som inom andra samhällssektorer hade till syfte att likrikta och effektivisera arbete. Hon periodiserar även materialet genom att påvisa hur filmernas texter, fotografier och animationer förändrades över tid. Samtidigt uppmärksammar hon hur filmerna avsåg träna betraktaren i militär problemlösning.

I centrum för den teoretiska diskussionen står begreppet anordning och teoribildningen ”assemblage theory”. Genom den betonar Wickman det spänningsfält där filmkulturen uppstod i samverkan mellan filmmarknad, militär myndighet, enskilda militärer och föreningen AMF.

Annika Wickman:
Filmen i försvarets tjänst. Undervisningsfilm i svensk militär utbildning 1920–1939
Institutionen för mediestudier, Stockholms universitet
Disputation: 15 september 2018