Uppfostrings-kommissionen och de akademiska konstitutionerna 1738–1766
Avhandlingen Frihetstida policyskapande är inspirerad av de senaste decenniernas universitetspolitiska förändringar. Den vägleds av ett intresse för hur politiska målsättningar och föreställningar om ideala samhällsförhållanden omsätts i statlig universitetspolicy och vad som blir resultatet.
I avhandlingen studeras ett skeende vid 1700-talets mitt då vad som senare har kommit att kallas den moderna staten och statsförvaltningen samt det moderna universitetet började ta form. I fokus står den uppfostringskommission som tillsattes 1745 i Sverige för att revidera de akademiska konstitutionerna och skolordningen. Syftet med avhandlingen är att genom ett modernt policyperspektiv studera uppfostringskommissionens arbete med att förändra de akademiska konstitutionerna.
Målsättningen är att visa på skapandet av nya statliga rutiner för att agera gentemot de svenska universiteten samt sätta in denna produktion i en större ram av statligt policyskapande under frihetstiden. Kommissionen var den första storskaliga utredningen som tog ett helhetsgrepp på den svenska utbildningen. Dess verksamhet genomsyrades av uppfattningen om generella samhällsproblem och ambitionen att upprätta vad som ansågs vara ideala samhällsförhållanden. Universiteten borde enligt kommissionen utbilda undersåtar som praktiserade de rätta dygderna och den rätta kristna läran, sorterade studenter till positioner de ansågs lämpliga för samt utbilda ämbetsmän för att sköta den statliga förvaltningen.
Kommissionen konkretiserade och omvandlade samhällsideal till nya former för att granska och styra universiteten. Dess arbete mötte också motstånd. Kommissionen uppfyllde inte sina officiella målsättningar men fick ändå signifikanta konsekvenser. Det skapades ett legitimt styrinstrument inom den statliga förvaltningen för att agera gentemot universiteten. Det skapades nya kommunikationsstrukturer samt arbets- och redovisningsprocedurer.
Nya former för att granska och styra universitetet infördes i syfte att skapa vad som ansågs vara ideala samhällsförhållanden och nå riksomspännande politiska ändamål. Samtidigt formaliserades universitetens handlingsutrymme visavi staten. Mot förtydligade externa krav, nya former av redovisningsskyldighet samt nya styrningsformer gjorde universiteten anspråk på ett ökat självbestämmande.
Fredrik Bertilsson:
Frihetstida policyskapande. Uppfostringskommissionen och de akademiska konstitutionerna 1738–1766
Institutionen för historia och samtidsstudier, Södertörns högskola
Disputation: 27 oktober 2017