Utländska sändebud i Stockholm 1746–1748

På 1740-talet påverkades den europeiska allianspolitiken av österrikiska tronföljdskriget. Olika allianspolitiska alternativ aktualiserades under den svenska riksdagen 1746–1747, vilket avspeglade sig i ett ökat engagemang inom diplomatkåren i Stockholm.

I avhandlingen Diplomatins ideal och praktik undersöks diplomati som en social praktik skapad av enskilda aktörer genom en granskning av kopplingen mellan diplomati, opinionsbildning och konflikthantering på mikronivå.

Undersökningen bygger på forskning kring tidigmodern diplomati, opinionsbildning och utländska sändebud i frihetstidens Sverige. I motsats till perspektiv som fokuserat på utländska makters inflytande över svensk politik fokuserar studien på en påverkan i motsatt riktning genom en diskussion kring hur det politiska läget påverkade det diplomatiska aktörskapet vid olika beskickningar.

Tolkningsramen utgörs dels av uppfattningen om tidigmoderna, diplomatiska aktörer som en epistemisk gemenskap med gemensamma normativa uppfattningar, dels av uppfattningen om en konkurrens mellan olika normativa system i det tidigmoderna samhället.

Utgående från dessa ansatser besvaras en tredelad frågeställning. Mot bakgrund av uppfattningen om parallella diplomatiska kulturer i Europa undersöks vilken typ av diplomatisk tjänstgöringsort Stockholm utgjorde. Med utgångspunkt i normkonkurrensbegreppet granskas vilka normer som avgränsade diplomatins sociala spelrum. Slutligen undersöks hur opinions-bildningens och konflikthanteringens mekanismer såg ut.

Metodologiskt företräder undersökningen kulturhistorisk diplomatiforskning. Perspektivet är aktörscentrerat med fokus på enskilda sändebuds handlingsutrymme i stället för statsintressen på makronivå. De huvudsakliga källorna utgörs av brittiska, danska och franska beskickningsarkiv och svenska myndighetsarkiv.

Avhandlingen visar hur Stockholm i egenskap av diplomatisk arena både utgjorde en delad upplevelse och olika erfarenheter för sändebuden, vilket understöder vikten av att beakta lokala och regionala säregenheter inom det tidigmoderna Europas diplomatiska kulturer.

Ur granskningen av den diplomatiska praktikens normer framgår att diplomatkåren förväntades uppfylla ett diplomatiskt samarbete, ett opartiskt beteende i det offentliga, sociala förpliktelser vid hovet och ambassaden samt en diskretion och avhållsamhet visavi politiska debatter och rykten bland allmänheten. Slutligen visar undersökningen att den diplomatiska konflikt som utspelade sig i Stockholm 1747–1748 var en följd av spänningar kring dessa normer, tvister i den diplomatiska vardagen samt det politiska läget i den svenska huvudstaden.

Sophie Holm:
Diplomatins ideal och praktik. Utländska sändebud i Stockholm 1746–1748
Humanistiska fakulteten, Helsingfors universitet
Disputation: 13 december 2019