Vad händer om kungen är en kvinna?
Frågan om kvinnliga monarker och kvinnlig tronföljd är på nytt aktuell med tanke på att vår nästa monark, Victoria, är kvinna. Karin Tegenborg Falkdalen undersöker och diskuterar den politiska debatten om kvinnliga monarker i sin avhandling i idéhistoria vid Umeå universitet.
Victoria blir den tredje regerande drottningen efter Kristina (1632–1654) och Ulrika Eleonora (1719–1720) sedan Sverige blev en ärftlig monarki under Gustav Vasas regering. Det är också Victorias kvinnliga föregångare på den svenska tronen som står i fokus i avhandlingen Kungen är en kvinna. Retorik och praktik kring kvinnliga monarker under tidigmodern tid.
Kristina och Ulrika Eleonora var ur ett europeiskt perspektiv inte unika som kvinnliga monarker vid den här tiden. Det var också en anledning till att frågan började debatteras. I studien problematiseras relationen mellan retorik och praktik kring regerande drottningar. Hur argumenterade man å ena sidan för och mot en kvinnlig monark och hur förhöll man sig å andra sidan till henne i det praktiska livet där frågor som rörde de specifika drottningarna behandlades? Kristina och Ulrika Eleonora jämförs både med varandra, med andra regerande drottningar samt manliga monarker. Avhandlingens övergripande kronologi löper från 1544 till 1720 med särskild tonvikt på perioden mellan cirka 1600 och 1720.
Debatten om kvinnliga monarker var sammansatt. Frågor som debatterades var till exempel om det var rätt att en kvinna, som enligt både Gud, naturen, lagen och traditionen skulle vara den underordnade parten, styrde ett rike? Kunde en kvinna vara lika duglig som en man på att regera? Kunde en kvinna väljas till monark eller enbart ärva tronen? Hur skulle en regerande drottnings auktoritet påverkas av att både vara monark och hustru?
De argument som användes mot kvinnliga härskare tog i första hand fasta på principen om kön och framställde kvinnan/kvinnligt som motsats till mannen/manligt. Detta ansluter till ett traditionellt sätt att argumentera också i frågor som inte specifikt rör kvinnliga monarker. Det handlar framförallt om att upprätthålla hierarkin mellan män och kvinnor.
De argument som användes för kvinnliga monarker försökte i gengäld tona ned betydelsen av att monarken var kvinna. Frågan om monarkens kön diskuterades istället i förhållande till andra viktiga principer för monarkin som institution, såsom kunglig börd, dynastisk kontinuitet och legitim tronföljd. Det handlade alltså mer om att förbinda en regerande drottning med en patriarkalisk ordning än om att uppvärdera kvinnans förmåga som sådan.
Två principer som varit vägledande för tronföljden har fram till nu gällande successionsordning varit kön och släktskap. De bestämmelser som reglerade kvinnlig arvsrätt under 1600-talet i Sverige gjorde i motsats till idag en tydlig skillnad mellan könen. Nu ärver äldsta barn oavsett kön tronen, då kunde en kvinna komma ifråga först när det inte längre fanns någon manlig arvinge kvar. Principen om släktskap är fortfarande densamma, det är blodsbandet till ättens huvudman som är avgör ordningen i tronföljden.
Det förefaller också som att flera av de frågor som ställdes i Kristinas och Ulrika Eleonoras samtid fortfarande lever kvar. Det kommer bland annat till uttryck i den debatt som föregick införandet av nu gällande successionsordning. Avhandlingen avslutas också med ett kortare nedslag i denna debatt.
Karin Tegenborg Falkdalen:
Kungen är en kvinna. Retorik och praktik kring kvinnliga monarker under tidigmodern tid
Institutionen för historiska studier, Umeå universitet
Disputation: 12 april 2003
Fakultetsopponent: fil dr. Jan Samuelson, Mitthögskolan Härnösand
