Hur såg fornsvenskan ut?

Under 1300-talet började man skriva brev på svenska istället för som tidigare, på latin. Men det medeltida brevet motsvarade inte det vi idag brukar avse med termen brev, utan det skrevs efter ett bestämt formelschema och behandlade inte privata ärenden utan huvudsakligen juridiska och administrativa ärenden. De medeltida breven har av tidigare forskare inte kunnat användas som underlag för att beskriva hur fornsvenskan såg ut. Men Rakel Johnson visar i sin avhandling däremot att de medeltida breven utgör en av de bästa källorna vi har eftersom vi vet exakt var brevet skrevs, vilket år och t.o.m. vilken dag det skrevs.

Avhandlingsförfattaren har undersökt ett medeltida textmaterial på svenska som tidigare inte behandlats på ett systematiskt sätt, nämligen breven, eller diplomen som de också kallas, från 1300-talet. Undersökningen av skriftspråket i breven visar att det finns betydande variationer i språket beträffande kasus och bruk av vokaler. Detta var mer eller mindre förväntat då skriftspråket under medeltiden inte var normerat på samma sätt som idag, då vi har grammatikor och lexikon som förmedlar en ”riksspråksstandard” av svenskan. Men förvånande nog fanns det även en hög grad av standardisering i språket liksom att skriftspråket genomgick stora förändringar under den relativt korta undersökningsperioden på 45 år. Trots att brevskrivarna var spridda geografiskt över stora områden genomgick skriftspråket under 1300-talet snabba förändringar.

Tolkningen av undersökningsresultatet är att skriftspråket som vi möter i brevmaterialet är resultatet av skrivarnas konstruktion av ett svenskt skriftspråk på grundval av deras undervisning i stavning och grammatik, troligen vid ett centralt lärosäte som t.ex. domkyrkan i Uppsala. Denna undervisning kan, åtminstone vad beträffar kasus, ha varit baserad på den latinska skolgrammatiken. Den medeltida skrivaren var utbildad inom kyrkans hägn och var sannolikt väl bevandrad i den latinska grammatiken, som utgjorde en förebild när han reflekterade över hur han skulle skriva på svenska. När det gäller undervisningen i stavning kan den ha varit baserad på nu förlorade förelägg som samlingar av brevkopior och färdiga formulär på svenska.

Istället för att som tidigare, betrakta de medeltida texter som direkta återspeglingar av talspråket under medeltiden ska de i första hand ses som resultatet av de medeltida skrivarnas mer eller mindre lyckade försök att skapa det svenska skriftspråket.

Rakel Johnson:
Skrivaren och språket. Skriftspråkbruk, kasus och vokaler i medeltidsbrev på svenska
Institutionen för svenska språket, Göteborgs universitet
Disputation: 29 mars 2003
Opponent: professor Jan Ragnar Hagland