En av utgångspunkterna för sin avhandling har Oscar Ortman tagit i arkeologen Åke Fredsjö som var verksam i Göteborg och Uddevalla mellan 1934 och 1978. Men inte bara Fredsjös egen forskning om Västsveriges äldsta stenålder har haft betydelse utan även senare arkeologers berättelser om hans forskning har spelat en viktig roll. Följden av detta blev att det är dessa berättelser om Fredsjö och inte Fredsjös levnadsöde i sig som framstått som viktigast att utforska.

I sin avhandling Studier i Västsveriges äldre stenålder från 1953, presenterade Fredsjö en ny västsvensk tidsbestämning av redskapen från äldsta stenålder. En tidsbestämning som avvek från den som arkeologer i Skåne och Danmark arbetade efter. Detta ledde till en vetenskaplig konflikt mellan västsvenska och sydskandinaviska arkeologer. Konflikten om tidsbestämningen av redskapen varade ända fram till mitten av 1990-talet och kom att prägla västsvenska stenåldersarkeologers forskning.

Men förutom att diskutera 1900-talets forskning om den äldsta stenåldern i Bohuslän, blev det också viktigt för Oscar Ortman att fundera kring hur man går till väga när man beskriver ett levnadsöde, när man skriver en biografi.

– Intervjusituationen är den del av avhandlingsarbetet som kommit att få den största rollen för mitt arbete, säger Oscar Ortman. Avhandlingens största utmaning har varit att fundera kring hur man kan läsa det oskrivna i relation till det skrivna, och det osagda i relation till det sagda. Följden av detta är att det är texterna och berättelserna om Fredsjö och inte Fredsjös levnadsöde som är viktigast att utforska.

Utifrån de intervjuer som Ortman har genomfört med sina äldre kollegor och genom läsningen av äldre arkeologisk litteratur om den äldsta stenåldern i Bohuslän skapar avhandlingsförfattaren en bild av Fredsjös liv och Västsveriges äldsta stenålder. Detta är en bild som under avhandlingens gång förändras allt eftersom nya lager av information läggs till.

Genom just dessa återkommande upprepningar – gentagelser – skapar han sin avhandling. På samma sätt är dessa viktiga även för hans informanter, man återkommer hela tiden till en berättelse om hur Fredsjö och de västsvenska stenåldersforskarna möttes av misstänksamhet. I gentagelsen läggs nya källor och nya aspekter till redan tidigare berättade berättelser. På samma sätt återkommer Ortman till några ”scener” om Västsveriges äldsta stenålder med nya infallsvinklar för varje gång.

– Varje lager av text som tillförs avhandlingen ingår i den gentagelse som förvandlar min avhandling från en biografi till en mytografi. Samtidigt som texten genomgår en förändring så finns de biografiska ansatserna kvar i texten. Just analysen av upprepningens betydelse för varför vi vet det vi vet om de första människorna i Bohuslän, ser jag som ett av det viktigaste resultatet i min avhandling, avslutar Oscar Ortman.

Oscar Ortman:
Se dösen och dö sen. Gentagelser av Åke Fredsjö och Västsvenskt Mesolitikum
Institutionen för arkeologi och antikens kultur
Disputationen: 15 november 2008
Opponent: fil.dr Kerstin Cassel, Södertörns högskola