För ungefär 1000 år sedan grundades ett litet samhälle vid Svartåns mynning. Vad människorna kallade sin plats på jorden då, vet vi inte längre. Den växte med tiden till en stad, Västra Aros, och ett modernt industrisamhälle, Västerås. Folk har dock bott här tidigare. Vid arkeologiska utgrävningar inne i Västerås har lämningar hittats som med hjälp av kol-14-analys daterats till 500-talet, alltså långt tidigare än den lilla stadsbildningen. Det är inte detsamma som att säga att Västerås är 1500 år gammalt. Det är att säga att platsen varit viktig innan man började anlägga städer i Mälardalen.
Går vi längre tillbaka i tiden kan vi fortfarande hitta boplatser och andra spår efter befolkning i området flera tusen år tillbaka. I stadens utkanter har lämningar efter platser som är upp emot 4000 år gamla påträffats vid arkeologiska undersökningar.
Vid Svartåns mynning är berättelsen om två av dessa platser, Nordanby och Eriksborg, seda med arkeologers ögon. Under stenåldern låg Nordanby vid havet, en liten vik med utblick över en stor fjärd. Utanför fanns enstaka mindre öar, varefter havet öppnade sig flera mil. Det var en bra plats att bo på. Strax väster om bostället gick en smal vik upp åt landet, för att övergå i en å som ledde långt upp i skogstrakterna.
Eriksborg låg på den östra sidan av samma smala vik, men läget var ändå annorlunda, indraget bakom ett par höjdpartier vid kusten. Boplatsen låg vid en grund lagun, en avsnörd del av en havsvik, som sakta grundades ut. Närheten till havet och till de möjligheter för resande som detta gav, var inte avgörande för placeringen av boplatsen vid Eriksborg. Förmodligen var boskapsskötseln och jordbruket lika viktigt eller viktigare.
Men sen hände något. Båda ställena lämnades efter kanske ett par hundra år och det skulle dröja nästan 2000 år innan någon bosatte sig där igen. Båda platserna hade nu hamnat i utkanten av den bebyggda världen och det skulle till särskilda förutsättningar för att man återigen skulle återvända hit.
Ebba Knabe (red):
Vid Svartåns mynning. Här har man bott i 4000 år
Riksantikvarieämbetet UV Bergslagen
Utkom i november 2008