Viktigt för kungar att ha egna pengar

The money of monarchs

Enligt en etablerad teori om utvecklingen av politiskt styre i Europas förflutna går beskattning hand i hand med folkrepresentation. Härskare i finansiella trångmål blev nämligen mer eller mindre tvungna att erbjuda politiska fri- och rättigheter i utbyte mot folkets bidrag till statskassan.

I avhandlingen The money of monarchs undersöker Klas Nilsson det rakt motsatta antagandet: Är det även så att icke-skatter går hand i hand med icke-representation? Han argumenterar för att tidigmoderna härskare som hade tillgång till vad jag kallar ‘proprietary revenue’ (privaträttsliga inkomster) – såsom till exempel avkastning från landägande, naturresursutvinning, statligt ägd verksamhet, kolonial plundring – kunde använda dessa inkomster till att samla politisk makt i sina egna händer och härska som autokrater. Deras finansiella självständighet gjorde dem politiskt obetvingliga.

I avhandlingens empiriska del använder Nilsson sig av insikter om politisk utveckling i moderna oljestater för att förstå möjligheterna till autokratiskt styre i tidigmoderna Sverige, ett fall som inte riktigt låter sig förklaras av existerande teoribildningar. Hans resultat pekar bland annat mot att kungar som Gustav Vasa (1523-1560) och Karl XI (1672-1697) skulle haft svårt att bli autokratiska om det inte vore för deras kraftigt ökade landegendomar. Genom att utvidga kronans godsinnehav kunde de regera mer som ‘landägande kungar’ än som ‘skattekungar.’

Avhandlingens främsta bidrag är, enligt författaren själv, “att (i) den utvecklar vår begreppsliga förståelse av icke-skatter; (ii) den förklarar varför och hur denna typ av inkomster påverkar politiska styrelseformer; och (iii) den erbjuder en ny förklaring av Sveriges politiska utveckling under tidigmodern tid.”

Klas Nilsson:
The money of monarchs. The importance of non-tax revenue for autocratic rule in early modern Sweden
Statsvetenskapliga institutionen, Lunds universitet
Disputation: 10 februari 2017