Akademibondens plikt och universitetets rätt

Den mångskiftande kampen om jordbrukets överskott mellan akademibönder och Uppsala universitet under 1600- och 1700-talen ledde till en utveckling av produktivkrafterna som hade stor betydelse för den kommande samhällsutvecklingen. Det visar Anders Thoré i sin avhandling.

Relationen mellan landbor och godsägare i Sverige under 1600- och 1700-talen var grundläggande för hela det svenska samhället. Den utgjorde fundament för och påverkade det ekonomiska, sociala, rättsliga och politiska livet. Anders Thoré har i sitt avhandlingsarbete undersökt de täta kontakter som förekom mellan dem som ägde jorden och dem som brukade den.

Tidigare forskning har i stort förbisett denna relation. En förklaring kan vara att mötena mellan parterna sällan eller aldrig skedde vid de offentliga institutionerna för konfliktlösning och beslutsfattande. De registrerades därför inte i det officiella källmaterialet. Kontakterna skedde i andra fora utanför den officiella sfären, och om de överhuvudtaget har lämnat spår i något källmaterial, så finns de i enskilda arkiv. Formen för och innehållet i dessa kontakter är sålunda ganska okända.

Undersökningen tar därför sin utgångspunkt i tre elementära frågor: Hur såg relationen ut mellan landbor och godsägare och hur och varför förändrades relationen? För kunna undersöka de aktörer som bar upp denna relation och besvara frågorna har Anders Thoré valt att studera Uppsala universitets gods och relationerna på godset mellan akademibönderna och universitetet under perioden 1650–1790. Uppsala universitets gods utgörs av det samlade egendomsinnehav som grundlades genom Gustav II Adolfs donation 1624 och som vid undersökningsperiodens början 1650 omfattade mer än 400 hemman i främst Uppland och Västmanland. Orsaken till att Anders Thoré studerat just detta gods är att källmaterialets omfattning och beskaffenhet tillåter en mycket detaljerad undersökning över lång tid.

Relationen mellan landbor och godsägare karaktäriserades å ena sidan av universitetets tvång, i syfte att kräva ränta av bönderna, och å andra sidan av akademiböndernas motstånd mot räntekrav. Universitetets tvång existerade i olika former och tog sig olika uttryck beroende situationen och formerna förändrades också över tiden. Det rörde sig om allt från ekonomiskt tvingande åtgärder till rena pinostraff. För det mesta hade tvånget formen av sanktioner som utdelades vid normbrott. Akademiböndernas motstånd var också mångskiftande. Det syns tydligast i form av suppliker och besvär inför konsistoriet, som var allt från ödmjuka förslag och önskemål till klagomål och protester. De vardagliga motståndsformerna är inte lika lätt att peka på. De skedde inte lika öppet, eftersom de för det mesta var illegitima och ibland även illegala.

Kampen mellan akademibönderna och universitetet om merprodukten ledde till en tillväxt av produktivkrafterna i form av jord och arbetskraft. Det var två viktiga förutsättningar för den stora samhällsomvandling som skulle komma. Denna utveckling skedde inte bara på universitetets gods utan var en allmän process i samhället, även om utvecklingstakten och de konkreta uttrycken kom att se olika ut.

Anders Thoré:
Akademibondens plikt, universitetets rätt. Feodala produktionsförhållanden vid Uppsala universitets gods 1650–1790
Historiska institutionen, Uppsala universitet
Disputation: 16 februari 2001
Fakultetsopponent: universitetslektor Carl-Johan Gadd, Ekonomisk-historiska institutionen, Göteborgs universitet