När Finland 1941 gick i krig mot Sovjetunionen, sida vid sida med Nazityskland som samtidigt ockuperade Danmark och Norge, ställdes nordisterna inför ett dilemma. En avhandling från Umeå universitet berättar om Samfundet Nordens Frihet och dess innersta krets, bland andra Harald Wigforss och Eyvind Jonsson.

”Finlands sak är vår!”, löd mottot för den svenska Finlandsrörelsen 1939–1940. Sovjetunionen hade oprovocerat gått till angrepp mot Finland, ett angrepp som av många uppfattades som ett hot även mot Sverige och hela Norden. Cirka åtta tusen svenskar gick ut som frivilliga i finska vinterkriget och Samfundet Nordens Frihet bildades som en aktiv del av Finlandsrörelsen. När sedan Tyskland i april 1940 anföll och ockuperade både Danmark och Norge tog samfundets tidning aktivt ställning även mot de nazistiska inkräktarna.

En ny avhandling från Umeå universitet handlar om Samfundet Nordens Frihet, tidningen med samma namn och den krets på tio personer som utgjorde tidningens redaktionskommitté och som var både nordister och antinazister. I den kretsen ingick bland andra Harald Wigforss – senare huvudredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – historikern Nils Ahnlund och författaren Eyvind Johnson.

I avhandlingen undersöker idéhistorikern Tora Byström hur Nordens Frihet – samfundet, tidningen och kretsen – tog politisk ställning under andra världskriget. En svår fråga var förhållandet Finland kontra hela Norden. Eftersom samfundet hade bildats som en direkt följd av finska vinterkrigets utbrott var solidariteten med Finland stark och självklar.

– För en majoritet av samfundet blev även solidariteten med de västra grannländerna, en antinazistisk ståndpunkt, lika självklar, berättar Tora Byström. Men inte för alla. En del ansåg att Sverige – för Finlands skull – måste närma sig Tyskland.

Frågan ställdes ytterligare på sin spets sommaren 1941 när Finland åter gick in i krig mot Sovjetunionen – den gången sida vid sida med Nazityskland, som samtidigt ockuperade och förtryckte Danmark och Norge. Hur var det möjligt – som Nordens Frihet gjorde – att i det läget propagera för nordisk enhet, ett nordiskt försvarsförbund och till och med en nordisk politisk union? Var det överhuvudtaget möjligt att samtidigt vara både antinazist och nordist?

Antinazisterna inom Nordens Frihet var naturligtvis inte ensamma, och i avhandlingen skildras hur de ingick i nätverk med likasinnade och meningsfränder. Samtidigt poängteras att situationen i Sverige under kriget innebar en ideologisk polarisering mellan nazister och antinazister.

– Bakom den skenbart nationella enigheten, och den berömda devisen ”En svensk tiger”, pågick debatten om hur Sverige borde ta ställning i det stora kriget, som av många uppfattades som en konflikt mellan demokrati och diktatur.

Tora Byström:
Nordens Frihet. Samfundet, tidningen, kretsen
Institutionen för idé- och samhällsstudier, Umeå universitet
Disputation: 18 september 2009
Fakultetsopponent: docent Jonas Hansson, Institutionen för kulturvetenskaper, Lunds universitet