När Mona Sahlin lämnade partiledarposten efter valförlusten 2010 bröts ett mönster som varit rådande sedan arbetarrörelsens barndom. Aldrig tidigare hade en partiledare frivilligt lämnat sitt uppdrag. Ingen av dem hade heller kandiderat till posten, men nu uppmanades intresserade att träda fram. Ideologisk splittring hade lett till att den traditionella urvalsprocessen vid rekryteringen av socialdemokratiska ledare ifrågasattes.
I sin avhandling studerar Petra Pauli den svenska arbetsrörelsens ledarideal och karriärvägar under 1900-talet. I fokus står den spänning mellan ledare och rörelse som befarades uppstå om ledarna förborgerligades i sina nya roller och i sina nya sociala miljöer.
En av förklaringarna till den svenska arbetarrörelsens framgångsrika utveckling under 1900-talet är dess skicklighet att hantera spänningen mellan ledarna och rörelsen genom att utforma rekryterings- och karriärvägar på ett sådant sätt att organisationerna behållit greppet om ledarrekryteringen. Ledaridealets utformning stärkte känslan av samhörighet mellan ledare och medlemmar och gav ledarna legitimitet. Det ledarideal som utformades var å ena sidan auktoritärt och dominerande, å andra sidan demokratiskt och lyssnande. Den auktoritära och dominerande delen av ledaridealet har använts för att undvika intern splittring och hålla samman rörelsen. Den andra delen – den lyssnande och jämlika – har främst använts av ledarna själva för att skapa samhörighet mellan sig själva och medlemmarna. Klassmedvetandet grundlade samhörigheten mellan ledare och medlem i deras gemensamma erfarenhet av att tillhöra arbetarklassen.
De tendenser till förborgerligande i ledarskiktet som förekom under 1910-talet upphörde. Därefter upprätthöll rörelsen mycket strikta karriärvägar och ledarideal för att förhindra att ledningen förborgerligades. De grundade sig på ledarnas klassbakgrund och inskolning genom SSU eller, såsom i LO:s fall, arbetaryrken. Inte förrän på 1990-talet är feminismen trängde in i arbetarrörelsen kom ledaridealet att förändras. Den klasstyrda rekryteringsprincipen, som betraktats som fundamental i organisationen, sammanföll inte med det omgivande samhällets nya krav på jämställdhet. Klass ställdes mot kön. Den turbulens som uppstod på 1990-talet då karriärvägarna blev osäkrare och kvinnorna integrerades i ledaridealet framstår i efterhand som en parentes.
Under de senaste åren har arbetarrörelsen återgått till sina tidigare etablerade karriärmönster. Genom valet av Håkan Juholt gick partiet tillbaka till sina tidigare ledarideal och karriärmönster. Därmed hade det traditionella ledarideal som aldrig ifrågasatts i LO också återinförts i partiet. LO:s ordförande Wanja Lundby Wedin kommer med största sannolikhet i slutet av maj att i traditionell ordning efterträdas av en man eller kvinna med egen erfarenhet i produktionen och en fast förankring i den fackliga rörelsen. Med målet att knyta samman arbetarrörelsens båda grenar utsågs fackföreningsmannen Stefan Löfven till SAP:s ordförande. Arbetargrabben från Ådalen med en bakgrund i SSU uppfyllde alla de krav som traditionellt ställts på en person i arbetarrörelsens ledarskikt med tillägget att han hade en gedigen bakgrund i den fackliga rörelsen. Det senare innebär en återgång till den historiska ambitionen att hålla samman rörelsens både grenar, den fackliga och den politiska.
Petra Pauli:
Rörelsens ledare. Karriärvägar och ledarideal i den svenska arbetarrörelsen under 1900-talet
Institutionen för Historiska studier, Göteborgs universitet
Disputation: 1 juni 2012
Opponent: Lars Berggren, Lund
