Ärkebiskopsämbetet i förändring 1914–1990

Ärkebiskopens roll i Svenska kyrkan under 1900-talet har gått från att vara en vanlig biskop med några extra uppgifter, till att mer och mer bli en nationell kyrkoledare. Det visar en avhandling i kyrkohistoria från Uppsala universitet.

Hur ser ärkebiskopens uppdrag ut, och hur har det förändrats över tiden? Det är några av de frågor Klas Hansson har undersökt i sin avhandling om ärkebiskopsämbetet i Sverige under perioden 1914 till 1990.

– Det har funnits många olika uppfattningar om vad ärkebiskopens funktion innebär. Utvecklingen har gått mot en betoning av det nationella uppdraget. Att Uppsala stift har fått en biskopstjänst vid sidan om ärkebiskopen tyder på detta, säger Klas Hansson, doktorand vid Teologiska institutionen, Uppsala universitet.

I avhandlingen beskrivs ärkebiskop Nathan Söderbloms gärning, liksom hans sex efterföljare fram till Bertil Werkström. Det blir tydligt att varje ärkebiskop har haft stor frihet att själv utforma sitt ämbete efter sina egna prioriteringar. Både misslyckanden och framgångar skildras, och visar på hur ämbetet har förändrats i takt med kyrkans och samhällets utveckling.

– Nathan Söderblom såg Uppsalaärkebiskopen som likvärdig med ärkebiskopen av Canterbury med uppgifter i hela den världsvida kyrkan och kristenheten. Efterträdaren Erling Eidem, som tillträdde 1931, tänkte precis tvärtom. Han ville helst vara biskop i Uppsala och tonade ned det nationella uppdraget. Sedan han avgick 1950 har utvecklingen däremot gått till att betrakta ärkebiskopen främst som en nationell kyrkoledare, säger Klas Hansson.

I undersökningen presenteras även nya rön om den så kallade Helanderaffären, ett av Sveriges mest omtalade rättsfall. Det var professor Dick Helander som 1952 anklagades för att ha skrivit en rad ärekränkande brev i samband med biskopsvalet i Strängnäs 1952. Han vann biskopsvalet, men blev senare åtalad, fälld för förtal och avsatt.

– Många undrade på den tiden varför ärkebiskopen Yngve Brilioth inte ingrep mot Dick Helander. Jag kan i avhandlingen visa att han visst ingrep bakom kulisserna och i telefonsamtal med Helander begärde hans avgång. Jag kan också peka på att Brilioth kände till ryktena om att det var Helander som skrivit de anonyma breven när denne biskopsvigdes i mars 1953, säger Klas Hansson.

Klas Hansson:
Svenska kyrkans primas. Ärkebiskopsämbetet i förändring 1914–1990
Teologiska institutionen, Uppsala universitet
Disputation: 16 maj 2014
Opponent: professor Gustav Björkstrand, Åbo Akademi, Åbo, Finland