Arkeologer dyker efter Dalarövrakets historia

Nu är dykundersökningar vid 1600-talsvraket utanför Dalarö i full gång. Statens maritima museers arkeologer har i drygt en vecka arbetat med att mäta in skrov och föremål vid det ytterst välbevarade vraket. Men de är inte först – redan på 1600-talet verkar man ha dykt ner till vraket för att bärga kanoner. Genom undersökningen, som sker i samarbete med Haninge kommun, hoppas arkeologerna kunna säga mer om vilken typ av fartyg det har varit och var det kom ifrån.

Cirka 30 meter under vattenytan, över hela vrakplatsen, ligger föremål – keramik, flaskor, verktyg av olika slag samt korgar och lådor. En kanon står på halvdäcket. Hittills har arkeologerna fått en god uppfattning om hur de övre däcken, halv- och backdäck, är konstruerade.

Ett gångspel på däck. Foto: Jens Lindström/SMM.	En korroderad kanon. Foto: Jens Lindström/SMM.

Sannolikt är att bärgningar har genomförts på vraket redan på 1600-talet, förmodligen kort efter förlisningen. Framför allt är det tydligt genom att halv- och backdäck är uppbrutna.

– Troligtvis har man bärgat kanoner, vilket kan förklara att endast en kanon finns kvar på fartyget. Det bör ha funnits flera, vilket inte minst flera kanonportar vittnar om. Att bärgningar genomförts ökar chanserna att hitta arkivkällor som hjälper oss att identifiera fartyget, säger Andreas Olsson, arkeolog och projektledare för undersökningarna.

Arkeologerna tror inte att det rör sig om något örlogsfartyg, trots kanonen som står på halvdäck. Det var inte ovanligt att även civila fartyg seglade bestyckade på den tiden. Det verkar inte heller ha varit ett handelsfartyg.

– Det är ett ganska litet fartyg, cirka 20 meter långt. Det som är lite speciellt är en galjonsfigur i form av ett lejon. Det var inte vilka fartyg som helst som seglade omkring med ett lejon i stäven på 1600-talet. Vi får känslan av att det kan ha varit en privat jakt, men än så länge är det bara spekulationer, säger Andreas Olsson.

En spännande ledtråd är också ett av de föremål som bärgades av vrakets upptäckare, redan 2003. Det är en glasflaska med ett sigill som kan vara ett engelskt adligt vapen, antingen släkten Boynton eller Ogle i Northumberland. Glasflaskan kan genom sin form dateras till tiden mellan 1640–1670. Prover av fartygsvirket kommer också att tas med borr. Förhoppningen är att årsringarna i träet ska kunna berätta om när virket till fartyget fälldes och var det har växt.

Just nu pågår inmätningen av skrovet och fotografier sätts samman till en mosaikbild som ger en detaljerad översikt över vraket. Alla synliga föremål på vrakplatsen noteras och karteras noggrant. Arkeologerna kommer dock inte att bärga några föremål. De pågående dykningarna syftar till att upprätta en vård och skyddsplan för vraket.

(2007-05-23)