Fiona Campbell och Jonna Ulin använder en teoretiskt praktisk metodologi för att utforska, interagera med och ifrågasätta gränssnittet mellan begrepp som nutid – dåtid, fakta – fiktion, minne – identitet, subjekt – objekt, performance och arkeologi. Avhandlingen består även av två separata fallstudiekapitel, där de båda författarna var för sig vidareutvecklar denna nya form av arkeologisk metodologi. Här fyller de, var och en på sitt sätt, mellanrummet mellan det förflutna och det samtida, mellan nu och då, här och där. De tar upp saker som är svåra att se, men som vi alla känner igen, saker som inte bara är vackra, utan också fula, saker som inte bara berättar om ”stora historiska skeenden”, utan även om tysta, hemliga och vardagliga historier – om allt sådant som visar att dåtiden liksom nutiden är oberäknelig.

I Fiona Campbells fallstudie, Turning 180° into the walkscape of the labyrinth får läsaren följa med på en resa som leder in i det svenska landskapet och dess labyrinter, men också in i den relation som uppstår mellan jaget och en så svårfångad materiell lämning som labyrinten. I Jonna Ulins fallstudie, Turning into the walkscape of the family tas läsaren med på en helt annan resa. Här får man dels följa med in i ett familjelandskap, där författaren gräver ut sin mormors barndomshem, ett torp i Medelpad , men också för oss in i en minnesvärld fylld av rester, av familjens glömda och gömda saker.