Ås kloster

I mitten av 1190-talet anlände en grupp munkar utsända från Sorö kloster på Själland för att etablera ett nytt cistercienskloster vid Viskans mynning, drygt en mil norr om Getakärr (dagens Varberg). Efter en relativt beskedlig start växte det sig allt rikare och klostret kom att äga mer än 250 gårdar när det slutligen upplöstes på 1530-talet.

Platsen övergick till kronan och de centrala klosterbyggnaderna revs ner till marknivå under senare delen av 1500-talet och förra delen av 1600-talet. Nya byggnader med andra funktioner uppfördes och spåren efter klostret utplånades helt. Först när Ann-Marie Skogberg 2005 publicerade sin bok Ås kloster. Cisterciensernas asylum i Halland blev klostrets historia ordentligt genomlyst.

Mellan åren 2009 och 2013 bedrevs ett fördjupande forskningsprogram som även innefattade de första arkeologiska undersökningarna på platsen. Resultatet redovisas i sex artiklar i boken Ås kloster – om grundandet, godset och byggnaderna.

Var låg Ås klosters byggnader? När och hur blev de uppförda? När grundades klostret och av vem? Varför placerades det på en för cistercienser ovanlig plats? Hur viktig var skogen? Vilka var de ekonomiska förutsättningarna? Hur utvecklades klostrets godsinnehav över tid? Byggdes verkligen de danska cisterciensklostren efter en idealplan? Det är några av de frågor som diskuteras i denna bok.

Erik Rosengren, Per Wranning & Anders Håkansson (redaktörer):
Ås kloster – om grundandet, godset och byggnaderna
Stiftelsen Hallands länsmuseer
Utkom 2025