”Av inre nödvändighet och med största lätthet” – en utställning om Agnes de Frumeries liv och konst
Västergötlands museum
13 maj – 31 december 2023
Årets stora utställning på Västergötlands museum blir en förlängning och utökning av en basutställning. Museet visar mer än det vanligtvis har möjlighet att göra av Agnes de Frumeries liv och konst.
År 1930 erbjöds Västergötlands museum en donation bestående av Agnes de Frumeries hela konstnärliga kvarlåtenskap. Detta innebär att museet förvaltar, inte bara konstverk i form av skulpturer, teckningar, målningar, möbler och glasföremål, utan också en omfattande brevsamling, manuskript till dramer författade av Agnes själv, fotografier, självbiografiska texter och artiklar i diverse ämnen.
Den senaste stora utställningen om Agnes invigdes 1997 och sedan dess har endast ett axplock ur hennes kvarlåtenskap ställts ut. Nu anser museet att det är hög tid att ge nytt liv åt arvet efter Agnes och utställningen ”Av inre nödvändighet och med största lätthet” – en utställning om Agnes de Frumeries liv och konst ämnar göra just detta.
Den nya omfattande utställningen innehåller mängder av föremål, vilket innebär att vi har möjlighet att visa upp mycket mer av Agnes liv och konst. Det är alltifrån den 215 centimeter höga skulpturen Kleopatra till hennes dammsugare.
Agnes Kjellberg föddes i Skövde den 20 november1869 och flyttade som 14-åring till Stockholm för att studera till bildlärare vid Tekniska skolan och 1886 antogs hon vid Konstakademien. Några år senare blev hon en av de första kvinnorna att tilldelas det stora resestipendiet vilket tog henne till Paris. Det var där hon träffade sin make, Gustaf de Frumerie och de skulle komma att leva och verka i Paris i mer än 30 år. År 1925 flyttade makarna tillbaka till Sverige och lät bygga en villa i Hindås utanför Göteborg. Efter Gustavs död 1934 blev villan för stor för Agnes att ombesörja på egen hand och den bar på för många minnen. År 1937 befann sig så Agnes återigen i Stockholm och det var också där hon hastigt avled, den 2 april i sin ateljé på Maria Prästgårdsgata, omgiven av sin konst.
”Agnes de Frumeries konstnärskap fick aldrig något genomslag hos den verkligt stora publiken. Hennes önskan om att donera hela kvarlåtenskapen till Västergötlands museum talar därför sitt tydliga språk; det är hennes krav om att få inta sin rättmätiga plats i såväl den svenska som internationella konsthistorien”, skriver museet.