Bellman, Sevenbom och Prinsessan. Snusk, lyx och vardag i 1700-talets Stockholm

Stockholms stadsmuseum
27 oktober 2007 – 31 augusti 2008

Dagböcker, biljetter och brev visar att 1700-talets Stockholmare var minst lika benägna att dela med sig av sina tankar, tidens skvaller och amorösa äventyr som dagens bloggare. Det handlar om snusket i rännstenen och på bordellerna, hovets rastlösa lyxliv och den grå, eller snarare lervällingsbruna, vardagen.

Utställningsaffischen

Var 1700-talet en kulturens, snillets och smakens tid?

 Utställningsaffischen.
Foto: Cecilia Gustafsson.

Var 1700-talet en kulturens, snillets
och smakens tid? Eller lever vi i en pastellfärgad dröm?
Foto: Stina Rosén.

Carl Michael Bellman har blivit en symbol för det stockholmska 1700-talet, men vem var han egentligen och vem är han i dag? Försupen poet eller diktargeni? Kanske både och. Helt klart är i alla fall att han hade en hel del krogar att välja på. I Stockholm, som var lika stort som dagens Växjö, fanns cirka 700 krogar!

Mindre känd är Johan Sevenbom, konstnären som alltid fick stå i skuggan av den geniale och mer högljudde Sergel. I Sevenboms detaljrika stockholmsvyer finns inget som stör idyllen.

Hedvig Elisabet Charlotta iförd teaterkostym

Bellmans cister

Hedvig Elisabet Charlotta
iförd teaterkostym.
Teckning av Tobias Sergel.

Bellmans cister.
Foto: Göran H Fredrikson.

Hedvig Elisabet Charlotta var den festglada och hängivna dagboks-skriverskan som vid 17 års ålder kom till Sverige från Tyskland för att gifta sig med hertig Karl, blivande Karl XIII. Hennes dagböcker är en guldgruva av hovskvaller och skrivandet var säkert ett sätt att fylla tiden mellan baler och kortspel …

Tillsammans ger de sin bild av Stockholm som efter Karl XII:s krig inte längre var huvudstad i stormakten Sverige utan en provinsstad, långt borta från Europas politiska centrum. Var 1700-talet en kulturens, snillets och smakens tid? Eller lever vi i en pastellfärgad dröm?