Vilka var då byggherrarna och vad drev dem till dessa stora, ambitiösa byggnadsprojekt? Anne Sumner behandlar tjugo slott uppförda under tidsperioden 1870 till 1920. I fokus står förmögna familjer ur borgerskapets allra högsta skikt – handelsmän, fabrikörer och brukspatroner – vilka spelade en viktig roll för Sveriges utveckling från jordbruks- till industrisamhälle. Adeln hade vid denna tid mist sin politiska makt men ägde fortfarande betydande kapital i form skog och jordegendomar. Bland dem finns några av Sveriges mest kända adelsfamiljer representerade, som exempelvis Bonde, de Geer och Wrangel.

Både adeln och borgerskapet lät vid förra sekelskiftet uppföra praktfulla slottsbyggnader i olika stildräkt som medeltid, renässans och barock under vad som kommit att betecknas som den sista stora slottsbyggnadsepoken. Avhandlingsförfattaren presenterar och analyserar slotten, deras exteriör samt park och trädgårdsanläggningar och interiören inklusive fast inredning, möbler och tekniska innovationer och även gravskick.

Några av de frågor Anne Sumner ställer är: vilka skillnader och likheter kan man se mellan adeln och borgerskapet i slottsmiljön? Kan man, å ena sidan, se spår av borgerskapets individualistiska åskådning och framåtskridande livssyn i dess konsumtionsmönster och smak? Präglades, å andra sidan, adelns val av dess långa traditionsrika historia? Vilken roll spelade kvinnorna? Efter djupdykningar i gårdsarkiven och genomläsning av mängder av brev fann Sumner det hon anat men inte tidigare haft belägg för: kvinnorna spelade en betydligt större roll för framväxten av slotten än vad som dittills framkommit.