Borgerlighetens teater bröt kungligt monopol

Att bryta det kungliga teatermonopolet var en del av borgerlighetens politiska kamp i början på 1800-talet och Karin Hallgren visar i sin avhandling hur Mindre Teatern i Stockholm genom pjäsval och musikrepertoar lyfte fram levnadsvillkoren för nya borgerliga grupper.

Under 1800-talets första hälft skedde stora förändringar inom det svenska samhället, när det gäller till exempel utbildning, politisk representation och näringsförhållanden. I anslutning till Jürgen Habermas teorier om en borgerlig offentlighet kan man här tala om att nya grupper får framträdande positioner i det svenska samhällslivet. För att undersöka om dessa grupper också gjorde sig gällande inom teaterns område, har Karin Hallgren i sitt avhandlingsarbete behandlat verksamheten vid Nya Teatern i Stockholm – öppnade 1842, från 1846 med namnet Mindre Teatern – ur tre olika aspekter: teaterns tillkomst och organisationsförhållanden, musikernas arbetssituation samt repertoaren och musikens plats i denna repertoar.

Då detta område är utforskat endast i mycket begränsad omfattning, har Karin Hallgren genomfört en omfattande genomgång av källor, huvudsakligen av två slag: dels pjästexter och musikalier, dels protokoll, ekonomiska handlingar, kontrakt och liknande handlingar rörande verksamhetens organisation.

Vid 1840-talets början rådde ett kungligt teatermonopol i Stockholm. Kampen mot detta teatermonopol fördes ända från 1820-talet, och Karin Hallgren framhåller den tydliga koppling som denna kamp hade till övriga samtida politiska frågor. Med Nya Teaterns öppnande var det kungliga teatermonopolet brutet. Teatern kom sedan att verka som en privatfinansierad teater till 1863, då den köptes upp av Kungliga Teatern och blev Kungliga Dramatiska Teatern. Försäljningen genomfördes utan någon debatt i pressen, och visar att Mindre Teatern inte längre sågs som en oppositionell kraft mot kungamakten.

Karin Hallgren visar också att den repertoar som framfördes – framför allt komiska pjäser – hade betydelse för att lyfta fram levnadsvillkoren för nya borgerliga grupper, bland annat genom att i ämnesvalet ta fasta på företeelser i den borgerliga vardagen. I pjäserna fanns möjlighet att både roande och kritiskt kommentera samtida händelser. Musiken användes i pjäserna för att fördjupa olika rollpersoners karaktärer och för att tydliggöra olika miljöer, samt också för att skildra nationella stämningar.

Genom sin avhandling visar Karin Hallgren att man genom att sätta en kulturell verksamhet i relation till samtida samhällsfrågor kan få nya infallsvinklar på den undersökta tidsperioden. Fortsatt forskning i samma riktning är av betydelse inte minst när det gäller musikernas verksamhet och arbetsförhållanden under 1800-talet. Även inom repertoarområdet finns möjlighet till vidare studier, där framför allt förhållandet mellan den dåtida seriösa kulturen och populärkulturen är av stort intresse.

Karin Hallgren
Borgerlighetens teater. Om verksamhet, musiker och repertoar vid Mindre Teatern i Stockholm 1842–63
Institution: Institutionen för musikvetenskap, Uppsala universitet
Disputation: 14 oktober 2000
Fakultetsopponent: fil.dr Anders Carlsson, Musikvetenskap, Göteborgs universitet