Bruket av personvers i tidningar 1760–1869

När lokalpressen i Sverige inrättades under mitten av 1700-talet hade personversen sedan länge varit en etablerad uttrycksform. Från att ha publicerats som bland annat separattryck blev personversen nu också en del av tidningarnas textförmedling. I avhandlingen Anpassade för tillfället skildras mötet mellan dagspress och personvers. Vidare studeras på vilket sätt personversen etableras och brukas i det nya mediet.

Undersökningen behandlar personverser publicerade i Norrköpings Tidningar under sex tioårsperioder mellan 1760 och 1869. Under dessa perioder publicerades totalt 241 personverser över enskilda personer. I avhandlingen behandlas inte personverser riktade till kungliga.

Teoretiskt handlar avhandlingen om att uppfatta personversen som en del i en pågående förhandling mellan: tillfälle – författare – föremål – mottagare. Denna förhandling skapar en personvers som har ett praktiskt syfte att kommunicera och uttrycka tankar och skeenden i den omgivande reella världen. I avhandlingen hävdas därför uppfattningen att personversen är en brukstext, vars funktion är den praktiska användningen.

Studien har visat att personversen var ett återkommande inslag i Norrköpings Tidningar så sent som 1869. I tidningen publicerades främst begravnings- och hyllningsdikter, medan andelen bröllops-dikter var mycket liten. Av undersökningsmaterialet att döma är det svårt att hävda den tes som påstår att tidningspublicering skulle har utgjort en stark konkurrens till separattrycken, och därmed en starkt bidragande orsak personversens nedgång under slutet av 1700-talet. Åtminstone i Norrköpings Tidningar tycks andelen personverser ha varit för få för att åstadkomma detta utan också andra bidragande orsaker.

Genom tidningspublicering når personverserna en ny mottagar-grupp, tidningsläsarna, och som en följd av det tar avhandlingen upp frågan om vilka mottagare som egentligen kan räknas till de tidningspublicerade personversernas adressater. Resonemanget leder i avhandlingen till att det ofta alltför vagt syftande begreppet adressat preciseras för att tydligare framhäva de olika mottagargrupperna. I materialet noteras att personversen i allmänhet utvecklades från att vara en representativ uttrycks-form i det svenska ståndssamhället till ett mer privat tilltal i det framväxande borgerliga samhället.

Vidare studeras hur personversen återges och används i tidningsmediet. Bland annat studeras vad eventuella ingresser berättar, placering i tidningen, separattryckta varianter av tidningspublicerade texter, grafisk utformning liksom olika former av publicering. Den senare punkten har åskådliggjort några olika läsarter och bruk av personversen. Personversens mångsidighet medför att genrebegreppet blir en intressant fråga: skall personen/tillfället eller funktionen bestämma genren?

Anne-Christine Lindvall:
Anpassade för tillfället. Bruket av personvers i Norrköpings Tidningar 1760 till 1869
Institutionen för Tema, Linköpings universitet
Disputation: 8 oktober 2004
Opponent: docent Ingemar Oscarsson, Litteraturvetenskapliga institutionen, Lunds universitet