Cartomani! Ateljéporträtt i 1860-talets Stockholm

Stockholms stadsmuseum
25 september 2008 – 5 april 2009

I 1860- talets Stockholm var visitkortsfotografiet högsta mode – det rådde ”cartomani”. Visitkortsfotografiet var en liten, ca 6×9 cm, fotografisk bild monterad på kartong. Precis som namnet anger var det avsett att användas när man gick på visit. I helfigur gav den fotografiska bilden en känsla av att besökaren verkligen stod i den egna farstun, och inte minst en möjlighet att läsa av dennes sociala status.

Foto: Wilhelm Lundberg.	Foto: Wilhelm Lundberg.

Men visitkorten spreds också på andra sätt. De utväxlades med släkt och vänner, och bilder av kända personer som skådespelare, kungligheter och politiker fanns till salu i stora mängder. Tillverkningsprocessen gav ett billigt styckepris, och den nya flugan gav upphov till en hel industri. På varje salongsbord låg snart ett visitkortsalbum. Fotograferna tjänade pengar, och många lycksökare drogs till yrket. År 1860 hade Stockholm 116 806 invånare och 12 yrkesutövande fotografer – 1865 hade siffran stigit till 65. Dagsljusateljéerna, med sina karakteristika fönsterrader åt norr, blev ett vanligt inslag i stadsmiljön.

En av de mer etablerade porträttfotograferna var Wilhelm Lundberg, som hade ateljé vid Stortorget 1864-1877. Mer än 5000 glasnegativ i så kallad våtkollodiumteknik är bevarade i Stockholms Stadsmuseums samlingar. I utställningen visas ett femtiotal av Wilhelm Lundbergs porträtt av stockholmare från 1860- och 70-talet. De är kopierade direkt från glasnegativen, och innehåller unika detaljer som inte var avsedda att komma med på det färdiga, retuscherade visitkortet: ett nackstöd för att ansiktet skulle bli skarpt, en orolig far som lutar sig in i bilden ifall det poserande barnet skulle falla ur stolen.

Foto: Wilhelm Lundberg.	Foto: Wilhelm Lundberg.

I utställningen presenteras också visitkort av andra samtida porträttfotografer: Jacob Lundbergh, som hade atelje på Urvädersgränd och fotograferade många artister, Berta Valerius, en av de ledande kvinnliga fotograferna samt Sveriges förste kunglige hovfotograf, Mattias Hansen.

Visitkortet blev känt i Europa främst genom den franske fotografen Disdéri och hans ateljé Fotografins Tempel i Paris. År 1859 låter Napoleon III fotografera sig där, och beställer ett stort antal kopior för utdelning. I Sverige sker lanseringen kort därefter. I Aftonbladet finns hösten 1860 annonser för fotografer som jobbar i det nya formatet, samt för tillbehör som album och ramar. I november 1860 skriver Martin Josephsons Fotografiska Atelier att de fått en beställning på 6 000 exemplar för riksdagsmän av såväl prästeståndet som borgarståndet, och att de dessutom utfört ett ovanligt stort antal för privatpersoner, såväl herrar som damer. Cartomanien var här!

Men många som kallade sig fotografer under denna porträttfotografiens guldålder hade ingen egentlig yrkesutbildning och blev kortvariga i branschen. Det heta intresset bland kunderna svalnade, och redan 1875 hade antalet registrerade fotografer i Stockholm minskat till 37. Den värsta hysterin var över, men visitkortsfotografiet spred sig vidare genom landet och samhällslagren och levde kvar ett par decennier in i det nya seklet.